Explore the full ebook collection and download it now at textbookfull.

com

Notes for Math 184A Combinatorics Steven V. Sam

https://textbookfull.com/product/notes-for-
math-184a-combinatorics-steven-v-sam/

OR CLICK HERE

DOWLOAD EBOOK

Browse and Get More Ebook Downloads Instantly at https://textbookfull.com

Click here to visit textbookfull.com and download textbook now
 Your digital treasures (PDF, ePub, MOBI) await
Download instantly and pick your perfect format...

Read anywhere, anytime, on any device!

Math 847 Representation Stability 2017 Steven V. Sam

https://textbookfull.com/product/math-847-representation-
stability-2017-steven-v-sam/

textbookfull.com

Math 202B Symmetric functions and groups Steven V. Sam

https://textbookfull.com/product/math-202b-symmetric-functions-and-
groups-steven-v-sam/

textbookfull.com

Math 108 notes Combinatorics Kannan Soundararajan

https://textbookfull.com/product/math-108-notes-combinatorics-kannan-
soundararajan/

textbookfull.com

University of Waterloo MATH 239 Course Notes, Fall 2016:

Intro to Combinatorics Department Of Combinatorics And
Optimization
https://textbookfull.com/product/university-of-waterloo-
math-239-course-notes-fall-2016-intro-to-combinatorics-department-of-
combinatorics-and-optimization/
textbookfull.com
Math 302 Lecture Notes Kenneth Kuttler

https://textbookfull.com/product/math-302-lecture-notes-kenneth-
kuttler/

textbookfull.com

Math 7410 Lie Combinatorics and Hyperplane Arrangements

Marcelo Aguiar

https://textbookfull.com/product/math-7410-lie-combinatorics-and-
hyperplane-arrangements-marcelo-aguiar/

textbookfull.com

Math 7410 Lie Combinatorics and Hyperplane Arrangements

Marcelo Aguiar

https://textbookfull.com/product/math-7410-lie-combinatorics-and-
hyperplane-arrangements-marcelo-aguiar-2/

textbookfull.com

Math 223a Algebraic Number Theory notes Alison Miller

https://textbookfull.com/product/math-223a-algebraic-number-theory-
notes-alison-miller/

textbookfull.com

Math 845 Notes on Lie Groups Mark Reeder

https://textbookfull.com/product/math-845-notes-on-lie-groups-mark-
reeder/

textbookfull.com
 NOTES FOR MATH 184A

STEVEN V SAM

1. Pigeon-hole principle
1.1. Basic version. The following is really obvious, but is a very important tool. The
proof illustrates how to make “obvious” things rigorous. It is important to always keep this
in mind especially in this course when many things you might want to use sound obvious.
There are many interesting ways to use this theorem which are not obvious.
Theorem 1.1 (Pigeon-hole principle (PHP)). Let n, k be positive integers with n > k. If n
objects are placed into k boxes, then there is a box that has at least 2 objects in it.
Proof. We will do proof by contradiction. So suppose that the statement is false. Then each
box has either 0 or 1 object in it. Let m be the number of boxes that have 1 object in it.
Then there are m objects total and hence n = m. However m ≤ k since there are k boxes,
but this contradicts our assumption that n > k. 
Note that the objects can be anything and the boxes don’t literally have to be boxes.
Example 1.2. • Simple example: If we have 4 flagpoles and we put up 5 flags, then
there is some flagpole that has at least 2 flags on it.
• Draw 10 points in a square with unit side length. Then there is some pair of them
that are less than .48 distance apart.
√ There’s some content here since the corners
on opposite ends have distance 2 ≈ 1.4. Also, if we only have 9 points, we could
arrange them like so:

The pairs of points that are closest are .5 away from each other, so it is important
that we have at least 10 points.
To see why the statement holds, divide the square into 9 equal parts:

Then some little square has to contain at least 2 points in it (is it ok if the points are
on the boundary segments?). Each square has side length 1/3, and so the maximum
distance betweenp 2 points in the same
√ square is given by the length of its diagonal
2 2
(why?) which is (1/3) + (1/3) = 2/3 ≈ 0.4714. 
1
2 STEVEN V SAM

Here are some more to think about:

• At least 2 of the students in this class were born in the same month.
• If you have 10 white socks and 10 grey socks, and you grabbed 3 of them without
looking, you automatically have a matching pair.
• Pick 5 different integers between 1 and 8. Then there must be a pair of them that
add up to 9.
• Given 5 points on a sphere, there is a hemisphere that contains at least 4 of the
points.
• There is a party with 1000 people. Some pairs of people have a conversation at this
party. There must be at least 2 people who talked to the same number of people.
• Given an algorithm for compressing data, if there exist files whose length strictly
decreases, then there exist files whose length strictly increases!
In mathematical terms: let’s represent a file by a sequence of 0’s and 1’s. Then
an algorithm for compressing data can be thought of as a function that takes each
sequence to some other sequence in such a way that different inputs must result in
different outputs.
1.2. General version. Here’s a more general version of the PHP:
Theorem 1.3 (General pigeon-hole principle). Let n, m, r be positive integers and suppose
that n > rm. If n objects are placed into m boxes, then there is a box that contains at least
r + 1 objects in it.
If you set r = 1, then this is exactly the first version of the PHP.
Proof. We can again do this via proof by contradiction. Suppose the statement is false and
label the boxes 1 up to m. Let bi be the number of objects in box number i. Then bi ≤ r since
the conclusion is false. Furthermore, we have n = b1 + b2 + · · · + bm ≤ r + r + · · · + r = rm.
But this contradicts the assumption that n > rm. 
Example 1.4. • Simple example: If we have 4 flagpoles and 9 flags distributed to
them, then some flagpole must have at least 3 flags on it.
• Continuing from our geometry example from before: draw 9 points in a square of
unit side length. Then there must be a triple of them that are contained in a single
semicircle of radius 0.5. (Is this true if we only have 8 points?)
For the solution, we divide up the square into 4 triangles as follows:

Then some triangle must contain at least 3 points. Furthermore, each triangle fits
into a semicircle of radius 0.5. 
In a crude sense, Ramsey theory is the natural generalization of PHP (we likely won’t
discuss it, see Chapter 13 for a start if you’re interested).
2. Induction
Induction is a proof technique that I expect that you’ve seen and grown familiar with in
a course on introduction to proofs. We will review it here.
 NOTES FOR MATH 184A 3

2.1. Weak induction. Induction is used when we have a sequence of statements P (0), P (1), P (2), . . .
labeled by non-negative
Pn integers that we’d like to prove. For example, P (n) could be the
statement: i=0 i = n(n + 1)/2. In order to prove that all of the statements P (n) are true
using induction, we need to do 2 things:
• Prove that P (0) is true.
• Assuming that P (n) is true, use it to prove that P (n + 1) is true.
Let’s see how that works for our example:
• P (0) is the statement 0i=0 i = 0 · 1/2. Both P
P
sides are 0, so the equality is valid.
• Now we assume that P (n) is true, i.e., that ni=0 i = n(n + 1)/2. Now we want to
prove that n+1
P
i=0 i = (n + 1)(n + 2)/2. Add n + 1 to both sides of the original identity.
Pn+1
Then the left side becomes i=0 and the right side becomes n(n + 1)/2 + n + 1 =
(n + 1)(n/2 + 1) = (n + 1)(n + 2)/2, so the new identity we want is valid.
Since we’ve completed the two required steps, we have proven that the summation identity
holds for all n.
Remark 2.1. Why does this work? It is intuitively clear: if we wanted to know that P (3)
is true, then we start with P (0), which is true by the first step. By the second step, we
know P (1) holds, and again by applying the second step, we then have P (2) and P (3). This
can be repeated for any value n. In more rigorous terms, this works because the natural
numbers are well-ordered: any subset of the natural numbers has a minimum element. To
see why this is relevant, assume induction doesn’t work: then let S be the set of n such that
P (n) is false. By well-ordering, S has a minimal element, call it N . If N = 0, then we’ve
contradicted the first step for induction. Otherwise, P (N − 1) is true since N − 1 ∈/ S, but
now we’ve contradicted the second step of induction.
This may seem like more work than is necessary, but actually induction can be carried
out on index sets besides the natural numbers as long as there is some kind of well-ordering
floating around. We won’t get into this generalization though. 
Remark 2.2. We have labeled the statements starting from 0, but sometimes it’s more
natural to start counting from 1 instead, or even some larger integer. The same reasoning
as above will apply for these variations. The first step “Prove that P (0) is true” is then
replaced by “Prove that P (1) is true” or wherever the start of your indexing occurs. 
For the next statement, let’s clarify some terminology. A finite set of size n is a collection
of n different objects (n could be 0 in which case we call it the empty set and denote it ∅).
It could be {1, 2, . . . , n} or something more strange like {1, ?, U }. The names of the elements
aren’t really important. A subset T of a set S is another set all of whose elements belong to
S. We write this as T ⊆ S. We allow the possibility that T is empty and also the possibility
that T = S.
Theorem 2.3. There are 2n subsets of a set of size n.
For example, if S = {1, ?, U }, then there are 23 = 8 subsets, and we can list them:
∅, {1}, {?}, {U }, {1, ?}, {1, U }, {U, ?}, {1, ?, U }.
Proof. Let P (n) be the statement that any set of size n has exactly 2n subsets.
We check P (0) directly: if S has 0 elements, then S = ∅, and the only subset is S itself,
which is consistent with 20 = 1.
4 STEVEN V SAM

Now we assume P (n) holds and use it to show that P (n + 1) is also true. Let S be a set
of size n + 1. Pick an element x ∈ S and let S 0 be the subset of S consisting all elements
that are not equal to x, i.e., S 0 = S \ {x}. Then S 0 has size n, so by induction the number
of subsets of S 0 is 2n . Now, every subset of S either contains x or it does not. Those which
do not contain x can be thought of as subsets of S 0 , so there are 2n of them. To count those
that do contain x, we can take any subset of S 0 and add x to it. This accounts for all of them
exactly once, so there are also 2n subsets that contain x. All together we have 2n + 2n = 2n+1
subsets of S, so P (n + 1) holds. 
Continuing with our example, if x = 1, then the subsets not containing x are ∅, {?}, {U }, {?, U },
while those that do contain x are {1}, {1, ?}, {1, U }, {1, ?, U }. There are 22 = 4 of each kind.
A natural followup is to determine how many subsets have a given size. In our previous
example, there is 1 subset of size 0, 3 of size 1, 3 of size 2, and 1 of size 3. We’ll discuss this
problem in the next section.
Some more to think about:
• Show that Pni=0 i2 = n(n + 1)(2n + 1)/6 for all n ≥ 0.
P
• Show that ni=0 2i = 2n+1 − 1 for all n ≥ 0.
• Show that 4n < 2n whenever n ≥ 5.
What happens with ni=0 i3 or ni=0 i4 , or...? In the first two cases, we got polynomials
P P
in n on the right side. You’ll show on homework that this always happens.

2.2. Strong induction. The version of induction we just described is sometimes called
“weak induction”. Here’s a variant sometimes called “strong induction”. We have the same
setup: we want to prove that a sequence of statements P (0), P (1), P (2), . . . are true. Then
strong induction works by completing the following 2 steps:
• Prove that P (0) is true.
• Assuming that P (0), P (1), . . . , P (n) are all true, use them to prove that P (n + 1) is
true.
You should convince yourself that this isn’t really anything logically distinct from weak
induction. However, it can sometimes be convenient to use this variation.
Some examples to think about:
• Every positive integer can be written in the form 2n m where n ≥ 0 and m is an odd
integer.
• Every integer n ≥ 2 can be written as a product of prime numbers.
• Define a function f on the natural numbers by f (0) = 1, f (1) = 2, and f (n + 1) =
f (n − 1) + 2f (n) for all n ≥ 1. Show that f (n) ≤ 3n for all n ≥ 0.
• A chocolate bar is made up of unit squares in an n × m rectangular grid. You can
break up the bar into 2 pieces by breaking on either a horizontal or vertical line.
Show that you need to make nm − 1 breaks to completely separate the bar into 1 × 1
squares (if you have 2 pieces already, stacking them and breaking them counts as 2
breaks).

3. Elementary counting problems

3.1. Functions. Let X, Y be sets and f : X → Y a function from X to Y . We make the
following definitions:
 NOTES FOR MATH 184A 5

• f is injective / f is an injection if, for all x, x0 ∈ X, we have f (x) = f (x0 ) implies

that x = x0 . In other words, different elements in X get sent to different values in Y .
• f is surjective / f is a surjection if, for all y ∈ Y , there is some x ∈ X such that
f (x) = y. In other words, all possible values in Y are achieved.
• f is bijective / f is a bijection if it is both injective and surjective.
The last part of the following is very important for this course and forms the basis of
“bijective proofs”.

Theorem 3.1. Let X, Y be finite sets.

(1) If there is an injection f : X → Y , then |X| ≤ |Y |.
(2) If there is a surjection f : X → Y , then |X| ≥ |Y |.
(3) If there is a bijection f : X → Y , then |X| = |Y |.

Proof. Write the elements of X as X = {x1 , . . . , xn }, so |X| = n.

(1) The elements f (x1 ), . . . , f (xn ) are all distinct elements of Y since f is an injection, so
Y contains a subset of size n, and hence |Y | ≥ n = |X|.
(2) If there is a surjection f : X → Y , then every element of Y is of the form f (xi ) for
some i. This means that Y has at most n elements (some of the values could coincide) which
means that |Y | ≤ n = |X|.
(3) By (1) and (2), if there is a bijection f : X → Y , then we would have |X| ≤ Y and
|X| ≥ |Y | and hence |X| = |Y |. 

The following can be helpful for establishing that a function is a bijection.

Proposition 3.2. Let X, Y be finite sets and f : X → Y a function. Then f is a bijection

if any of the following 2 properties hold:
(1) f is injective,
(2) f is surjective,
(3) |X| = |Y |.

Proof. Write the elements of X as X = {x1 , . . . , xn }, so |X| = n.

We check all possibilities. If (1) and (2) hold, then f is a bijection by definition.
Suppose that (1) and (3) hold. Since f is injective, the elements f (x1 ), . . . , f (xn ) give n
distinct elements of Y . But since |X| = |Y |, they must account for all of the elements of
Y . This means that f is surjective since every element of Y is of the form f (xi ) for some i.
Hence f is bijective.
Suppose that (2) and (3) hold. Since f is surjective, every element of Y is of the form
f (xi ) for some i. Since |Y | = |X| = n, the n elements f (x1 ), . . . , f (xn ) have to all be distinct
(since they account for all of the elements of Y ). Hence f is injective, and so f is bijective
by definition. 

Given two functions f : X → Y and g : Y → X, we say that they are inverses if f ◦ g is the
identity function on Y , i.e., f (g(y)) = y for all y ∈ Y , and if g ◦ f is the identity function on
X, i.e., g(f (x)) = x for all x ∈ X. You should have seen the following before; if not, we’ll
leave it as an exercise.

Proposition 3.3. f : X → Y is a bijection if and only if there exists an inverse g : Y → X.

6 STEVEN V SAM

3.2. 12-fold way, introduction. We have k balls and n boxes. Roughly speaking, this
chapter is about counting the number of ways to put the balls into boxes. We can think
of each assignment as a function from the set of balls to the set of boxes. Phrased this
way, we will be examining how many ways to do this if we require f to be injective, or
surjective, or completely arbitrary. Are the boxes supposed to be considered different or
interchangeable (we also use the terminology distinguishable and indistinguishable)? And
same with the balls, are they considered different or interchangeable? All in all, this will
give us 12 different problems to consider, which means we want to understand the following
table:

balls/boxes f arbitrary f injective f surjective

dist/dist
indist/dist (
1 if n ≥ k
dist/indist
0 if n < k
(
1 if n ≥ k
indist/indist
0 if n < k
Two situations have already been filled in and won’t be considered interesting. We now
study some problems that will allow us to fill in the rest of the table.
3.3. Permutations and combinations. Given a set S of objects, a permutation of S is
a way to put all of the elements of S in order.
Example 3.4. There are 6 permutations of {1, 2, 3} which we list:
123, 132, 213, 231, 312, 321. 
To count permutations in general, we define the factorial as follows: 0! = 1 and if n is a
positive integer, then n! = n · (n − 1)!. Here are the first few values:
0! = 1, 1! = 1, 2! = 2, 3! = 6, 4! = 24, 5! = 120, 6! = 720.
In the previous example, we had 6 permutations of 3 elements, and 6 = 3!. This holds more
generally:
Theorem 3.5. If S has n elements and n > 0, then there are n! different permutations of
S.
Proof. We do this by induction on n. Let P (n) be the statement that a set of size n has
exactly n! elements. The statement P (1) follows from the definition: there is exactly 1 way
to order a single element, and 1! = 1. Now assume for our induction hypothesis that P (n)
has been proven. Let S be a set of size n + 1. To order the elements, we can first pick any
element to be first, and then we have to order the remaining n elements. There are n + 1
different elements that can be first, and for each such choice, there are n! ways to order the
remaining elements by our induction hypothesis. So all together, we have (n+1)·n! = (n+1)!
different ways to order all of them, which proves P (n + 1). 
We can use factorials to answer related questions. For example, suppose that some of the
objects in our set can’t be distinguished from one another, so that some of the orderings end
up being the same.
 NOTES FOR MATH 184A 7

Example 3.6. (1) Suppose we are given 2 red flowers and 1 yellow flower. Aside from
their color, the flowers look identical. We want to count how many ways we can
display them in a single row. There are 3 objects total, so we might say there are
3! = 6 such ways. But consider what the 6 different ways look like:
RRY, RRY, RY R, RY R, Y RR, Y RR.
Since the two red flowers look identical, we don’t actually care which one comes first.
So there are really only 3 different ways to do this – the answer 3! has included each
different way twice, but we only wanted to count them a single time.
(2) Consider a larger problem: 10 red flowers and 5 yellow flowers. There are too many
to list, so we consider a different approach. As above, if we naively count, then we
would get 15! permutations of the flowers. But note that for any given arrangement,
the 10 red flowers can be reordered in any way to get an identical arrangement, and
same with the yellow flowers. So in the list of 15! permutations, each arrangement
15!
is being counted 10! · 5! times. The number of distinct arrangements is then 10!5! .
(3) The same reasoning allows us to generalize. If we have r red flowers and y yellow
flowers, then the number of different ways to arrange them is (r+y)!
r!y!
.
(4) How about more than 2 colors of flowers? If we threw in b blue flowers, then again
the same reasoning gives us (r+y+b)!
r!y!b!
different arrangements. 
Now we state a general formula, which again can be derived by the same reasoning as in
(2) above. Suppose we are given n objects, which have one of k different types (for example,
our objects could be flowers and the types are colors). Also, objects of the same type are
considered identical. For convenience, we will label the “types” with numbers 1, 2, . . . , k and
let ai be the number of objects of type i (so a1 + a2 + · · · + ak = n).
Theorem 3.7. The number of ways to arrange the n objects in the above situation is
n!
.
a1 !a2 ! · · · ak !
As an exercise, you should adapt the reasoning in (2) to give a proof of this theorem.
The quantity above will be used a lot, so we give it a symbol, called the multinomial
coefficient:  
n n!
:= .
a1 , a2 , . . . , ak a1 !a2 ! · · · ak !
In the case when k = 2 (a very important case), it is called the binomial
coefficient. Note
that in this case, a2 = n − a1 , so for shorthand, one often just writes an1 instead of a1n,a2 .

For similar reasons, an2 is also used as a shorthand.

3.4. Words. A word is a finite ordered sequence whose entries are drawn from some set
A (which we call the alphabet). The length of the word is the number of entries it has.
Entries may repeat, there is no restriction on that. Also, the empty sequence ∅ is considered
a word of length 0.
Example 3.8. Say our alphabet is A = {a, b}. The words of length ≤ 2 are:
∅, a, b, aa, ab, ba, bb. 
Theorem 3.9. If |A| = n, then the number of words in A of length k is nk .
8 STEVEN V SAM

Proof. A sequence of length k with entries in A is an element in the product set Ak =

A × A × · · · × A and |Ak | = |A|k .
Alternatively, we can think of this as follows. To specify a word, we pick each of its entries,
but these can be done independently of the other choices. So for each of the k positions,
we are choosing one of n different possibilities, which leads us to n · n · · · n = nk different
choices for words. 
For a positive integer n, let [n] denote the set {1, . . . , n}.
Example 3.10. We use words to show that the number of subsets of [n] is 2n (we’ve already
seen this result, so now we’re using a different proof method).
Given a subset S ⊆ [n], we define a word wS of length n in the alphabet {0, 1} as follows.
If i ∈ S, then the ith entry of wS is 1, and otherwise the entry is 0. This defines a function
f : {subsets of [n]} → {words of length n on {0, 1}}.
We can also define an inverse function: given such a word w, we send it to the subset of
positions where there is a 1 in w. We omit the check that these two functions are inverse to
one another. So f is a bijection, and the previous result tells us that there are 2n words of
length n on {0, 1}. 
How about words without repeating entries? Given n ≥ k, define the falling factorial
by
(n)k := n(n − 1)(n − 2) · · · (n − k + 1).
There are k numbers being multiplied in the above definition. When n = k, we have
(n)n = n!, so this generalizes the factorial function.
Theorem 3.11. If |A| = n and n ≥ k, then there are (n)k different words of length k in A
which do not have any repeating entries.
Proof. Start with a permutation of A. The first k elements in that permutation give us a
word of length k with no repeating entries. But we’ve overcounted because we don’t care how
the remaining n − k things we threw away are ordered. In particular, this process returns
each word exactly (n − k)! many times, so our desired quantity is
n!
= (n)k . 
(n − k)!
Some further things to think about:
• A small city has 10 intersections. Each one could have a traffic light or gas station
(or both or neither). How many different configurations could this city have?
• Using that (n)k = n · (n − 1)k−1 , can you find a proof for Theorem 3.11 that uses
induction?
• Which additional entries of the 12-fold way table can we fill in now?
3.5. Choice problems. We finish up with some related counting problems. Recall we
showed that an n-element set has exactly 2n subsets. We can refine this problem by asking
about subsets of a given size.
Theorem 3.12. The number of k-element subsets of [n] is
 
n n!
= .
k k!(n − k)!
 NOTES FOR MATH 184A 9

There are many ways to prove this, but we’ll just do one for now:
Proof. In the last section on words, we identified subsets of [n] with words of length n on
{0, 1}, with a 1 in position i if and only if i belongs to the subset. So the number of subsets
of size k are exactly the number of words with exactly k instances of 1. This is the same as
arranging n − k 0’s and k 1’s from the section on permutations. In that case, we saw the
n!
answer is (n−k)!k! . 
n  
X n
Corollary 3.13. = 2n .
k=0
k
Proof. The left hand side counts the number of subsets of [n] of some size k where k ranges
from 0 to n. But all subsets of [n] are accounted for and we’ve seen that 2n is the number
of all subsets of [n]. 
n


Here’s an important identity for binomial coefficients (we interpret −1 = 0):
Proposition 3.14 (Pascal’s identity). For any k ≥ 0, we have
     
n n n+1
+ = .
k−1 k k
Proof. The right hand side is the number of subsets of [n + 1] of size k. There are 2 types
of such subsets: those that contain n + 1 and those that do not. Note that the subsets that
do contain n + 1 are naturally in bijection with the subsets of [n] of size k − 1: to get such
a subset, delete n + 1. Those that do not contain n + 1 are naturally already in bijection
n


with the subsets of [n] of size k. The two sets don’t overlap and their sizes are k−1 and
n


k
, respectively. 
An important variation of subset is the notion of a multiset. Given a set S, a multiset
of S is like a subset, but we allow elements to be repeated. Said another way, a subset of S
can be thought of as a way of assigning either a 0 or 1 to an element, based on whether it
gets included. A multiset is then a way to assign some non-negative integer to each element,
where numbers bigger than 1 mean we have picked them multiple times.
Example 3.15. There are 10 multisets of [3] of size 3:
{1, 1, 1}, {1, 1, 2}, {1, 1, 3}, {1, 2, 2}, {1, 2, 3},
{1, 3, 3}, {2, 2, 2}, {2, 2, 3}, {2, 3, 3}, {3, 3, 3}.
Aside from exhaustively checking, how do we know that’s all of them? Here’s a trick: given a
multiset, add 1 to the second smallest values (including ties) and add 2 to the largest value.
What happens to the above:
{1, 2, 3}, {1, 2, 4}, {1, 2, 5}, {1, 3, 4}, {1, 3, 5},
{1, 4, 5}, {2, 3, 4}, {2, 3, 5}, {2, 4, 5}, {3, 4, 5}.
We get all of the 3-element subsets of [5]. The process is reversible using subtraction, so
there is a more general fact here. 
Theorem 3.16. The number of k-element multisets of [n] is
 
n+k−1
.
k
10 STEVEN V SAM

Proof. We adapt the example above to find a bijection between k-element multisets of [n] and
k-element subsets of [n + k − 1]. Given a multiset S, sort the elements as s1 ≤ s2 ≤ · · · ≤ sk .
From this, we get a subset {s1 , s2 + 1, s3 + 2, . . . , sk + (k − 1)} of [n + k − 1]. On the other
hand, given a subset T of [n + k − 1], sort the elements as t1 < t2 < · · · < tk . From this, we
get a multiset {t1 , t2 − 1, t3 − 2, . . . , tk − (k − 1)} of [n]. We will omit the details that these
are well-defined and inverse to one another. 
Some additional things:
• From the formula, we see that nk = n−k n



. This would also be implied if we could
construct a bijection between the k-element subsets and the (n − k)-element subsets
of [n]. Can you find one?
• What other entries of the 12-fold way table can be filled in now?
• Given variables x, y, z, we can form polynomials. A monomial is a product of the
form xa y b z c , and its degree is a + b + c. How many monomials in x, y, z are there of
degree d? What if we have n variables x1 , x2 , . . . , xn ?
4. Partitions and compositions
4.1. Compositions. Below, n and k are positive integers.
Definition 4.1. A sequence of non-negative integers (a1 , . . . , ak ) is a weak composition
of n if a1 + · · · + ak = n. If all of the ai are positive, then it is a composition. We call k
the number of parts of the (weak) composition. 
Theorem 4.2. The number of weak compositions of n with k parts is n+k−1 = n+k−1



n k−1
.
Proof. We will construct a bijection between weak compositions of n with k parts and n-
element multisets of [k]. First, given a weak composition (a1 , . . . , ak ), we get a multiset
which has the element i exactly ai many times. Since a1 + · · · + ak = n, this is an n-element
multiset of [k]. Conversely, given a n-element multiset S of [k], let ai be the number of times
that i appears in S, so that we get a weak composition (a1 , . . . , ak ) of n. 
Example 4.3. We want to distribute 20 pieces of candy (all identical) to 4 children. How
many ways can we do this? If we order the children and let ai be the number of pieces of
candy that the ith child receives, then (a1 , a2 , a3 , a4 ) is just a weak composition of 20 into 4
parts, so we can identify all ways with

the set of all weak compositions. So we know that
the number of ways is 20+4−1 23


20
= 20
.
What if we want to ensure that each child receives at least one piece of candy? First, hand
each child 1 piece of candy. We have 16 pieces left, and we can
distribute them as we like,
19
so we’re counting weak compositions of 16 into 4 parts, or 16 . 
As we saw with the previous example, given a weak composition (a1 , . . . , ak ) of n, we can
think of it as an assignment of n indistinguishable objects into k distinguishable boxes, so
this fills in one of the entries in the 12-fold way. A composition is an assignment which is
required to be surjective, so actually this takes care of 2 of the entries.
Corollary 4.4. The number of compositions of n into k parts is n−1


k−1
.
Proof. If we generalize the argument in the last example, we see that compositions of n into
k parts are in bijection with weak compositions of n − k into k parts. 
Corollary 4.5. The total number of compositions of n (into any number of parts) is 2n−1 .
 NOTES FOR MATH 184A 11

Proof. The possible number of parts of a composition of n is anywhere between k = 1 to

k = n. So the total number of compositions possible is
n   X n−1  
X n−1 n−1
= = 2n−1 . 
k=1
k − 1 k=0
k

The answer suggests that we should be able to find a bijection between compositions of n
and subsets of [n − 1]. Can you find one?

4.2. Set partitions. (Weak) compositions were about indistinguishable objects into distin-
guishable boxes. Now we reverse the roles and consider distinguishable objects into indis-
tinguishable boxes.
Definition 4.6. Let X be a set. A partition of X is an unordered collection of nonempty
subsets S1 , . . . , Sk of X such that every element of X belongs to exactly one of the Si . The
Si are the blocks of the partition. Partitions of sets are also called set partitions to
distinguish from integer partitions, which will be discussed next. 
Example 4.7. Let X = {1, 2, 3}. There are 5 partitions of X:
{{1, 2, 3}}, {{1, 2}, {3}}, {{1, 3}, {2}}, {{2, 3}, {1}}, {{1}, {2}, {3}}.
When we say unordered collection of subsets, we mean that {{1, 2}, {3}} and {{3}, {1, 2}}
are to be considered the same partition.
The notation above is a little cumbersome, so we can also write the above partitions as
follows:
123, 12|3, 13|2, 23|1, 1|2|3. 
The number of partitions of X with k blocks only depends on the number of elements of
X. So for concreteness, we will usually assume that X = [n].
Example 4.8. If we continue with our previous example of candy and children: imagine
the 20 pieces of candy are now labeled 1 through 20 and that the 4 children are all identical
clones. The number of ways to distribute candy to them so that each gets at least 1 piece
of candy is then the number of partitions of [20] into 4 blocks. 
Definition 4.9. We let S(n, k) be the number of partitions of [n] into k blocks. These are
called the Stirling numbers of the second kind. By convention, we define S(0, 0) = 1.
Note that S(n, k) = 0 if k > n. 
So S(n, k) is, by definition, an answer to one of the 12-fold way entries: how many ways
to put n distinguishable objects into k indistinguishable boxes. It will be generally hard to
get nice, exact formulas for S(n, k), but we can do some special cases:
Example 4.10.
For n ≥ 1, S(n, 1) = S(n, n) = 1. For n ≥ 2, S(n, 2) = 2n−1 − 1 and
S(n, n − 1) = n2 . Can you see why? 
We also have the following recursive formula:
Theorem 4.11. If k ≤ n, then
S(n, k) = S(n − 1, k − 1) + kS(n − 1, k).
12 STEVEN V SAM

Proof. Consider two kinds of partitions of [n]. The first kind is when n is in its own block. In
that case, if we remove this block, then we obtain a partition of [n − 1] into k − 1 blocks. To
reconstruct the original partition, we just add a block containing n by itself. So the number
of such partitions is S(n − 1, k − 1).
The second kind is when n is not in its own block. This time, if we remove n, we get a
partition of n − 1 into k blocks. However, it’s not possible to reconstruct the original block
because we can’t remember which block it belonged to. So in fact, there are k different ways
to try to reconstruct the original partition. This means that the number of such partitions
is kS(n − 1, k).
If we add both answers, we account for all possible partitions of [n], so we get the identity
we want. 
Here’s a table of small values of S(n, k):
n\k 1 2 3 4 5
1 1 0 0 0 0
2 1 1 0 0 0
3 1 3 1 0 0
4 1 7 6 1 0
5 1 15 25 10 1
We define B(n) to be the number of partitions of [n] into any number of blocks. This is
the nth Bell number. By definition,
n
X
B(n) = S(n, k).
k=0

We have the following recursion:

n  
X n
Theorem 4.12. B(n + 1) = B(i).
i=0
i

Proof. We separate all of the set partitions of [n + 1] based on the number of elements in
the block that contains n + 1. Consider those where the size is j. To count the number of
these, we need to first choose the other elements to occupy the same block
as n + 1. These
n
numbers come from [n] and there are j − 1 to be chosen, so there are j−1 ways to do this.
We have to then choose a set partition of the remaining n + 1 − j elements, and there are
n


B(n + 1 − j) many of these. So the number of such partitions is j−1 B(n + 1 − j). The
possible values for j are between 1 and n + 1, so we get the identity
n+1  
X n
B(n + 1) = B(n + 1 − j).
j=1
j − 1
n
= ni to get the desired



Re-index the sum by setting i = n + 1 − j and use the identity n−i
identity. 

4.3. Integer partitions. Now we come to the situation where both balls and boxes are
indistinguishable. In this case, the only relevant information is how many boxes are empty,
how many contain exactly 1 ball, how many contain exactly 2 balls, etc. We use the following
structure:
 NOTES FOR MATH 184A 13

Definition 4.13. An partition of an integer n is a sequence of non-negative integers λ =

(λ1 , λ2 , . . . , λk ) so that λ1 + λ2 + · · · + λk = n and so that λ1 ≥ λ2 ≥ · · · ≥ λk . The λi are
the parts of λ. We use the notation |λ| = n (size of the partition) and `(λ) (length of the
partition) is the number of λi which are positive. These are also called integer partitions
to distinguish from set partitions.
We will consider two partitions the same if they are equal after removing all of the parts
equal to 0.
The number of partitions of n is denoted p(n), and the number of partitions of n with k
parts is denoted pk (n). 
We’ve reversed the roles of n and k, but the partition (λ1 , . . . , λk ) encodes an assignment
of n balls to k boxes where some box has λ1 balls, another box has λ2 balls, etc. Remember
we don’t distinguish the boxes, so we can list the λi in any order and we’d get an equivalent
assignment. But our convention will be that the λi are listed in weakly decreasing order.
Example 4.14. p(5) = 7 since there are 7 partitions of 5:
(5), (4, 1), (3, 2), (3, 1, 1), (2, 2, 1), (2, 1, 1, 1), (1, 1, 1, 1, 1). 
We can visualize partitions using Young diagrams. To illustrate, the Young diagram of
(4, 2, 1) is

Y (λ) =

In general, it is a left-justified collection of boxes with λi boxes in the ith row (counting from
top to bottom).
The transpose (or conjugate) of a partition λ is the partition whose Young diagram is
obtained by flipping Y (λ) across the main diagonal. For example, the transpose of (4, 2, 1)
is (3, 2, 1, 1):

Note that we get the parts of a partition from a Young diagram by reading off the row
lengths. The transpose is obtained by instead reading off the column lengths. The notation
is λT . If we want a formula: λTi = |{j | λj ≥ i}|.
Note that (λT )T = λ. A partition λ is self-conjugate if λ = λT .
Example 4.15. Some self-conjugate partitions: (4, 3, 2, 1), (5, 1, 1, 1, 1), (4, 2, 1, 1):

, ,


Theorem 4.16. The number of partitions λ of n with `(λ) ≤ k is the same as the number
of partitions µ of n such that all µi ≤ k.
14 STEVEN V SAM

Proof. We get a bijection between the two sets by taking transpose. Details omitted. 
Theorem 4.17. The number of self-conjugate partitions of n is equal to the number of
partitions of n using only distinct odd parts.
Proof. Given a self-conjugate partition, take all of the boxes in the first row and column of
its Young diagram. Since it’s self-conjugate, there are an odd number of boxes. Use this as
the first part of a new partition. Now remove those boxes and repeat. For example, starting

with we get and starting with we get .

In formulas, if λ is self-conjugate, then µi = λi − (i − 1) + λTi − (i − 1) − 1 = 2λi − 2i + 1

and so µ1 > µ2 > · · · .
This process is reversible: let µ be a partition with distinct odd parts. Each part µi can
be turned into a shape with a single row and column, both of length (µi + 1)/2. Since the
µi are distinct, these shapes can be nested into one another to form the partition λ (this is
easiest to understand by studying the two examples above). 
4.4. 12-fold way, summary. We have k balls and n boxes. We want to count the number
of assignments f of balls to boxes. We considered 3 conditions on f : arbitrary (no conditions
at all), injective (no box receives more than one ball), surjective (every box has to receive at
least one ball). We also considered conditions on the balls: indistinguishable (we can’t tell
the balls apart) and distinguishable (we can tell the balls apart) and similarly for the boxes:
they can be distinguishable or indistinguishable.

balls/boxes f arbitrary f injective f surjective

k
dist/dist n
 , see (1)  (n)
  k , see (2) n!S(k,
 n),
 see (3)
n+k−1 n k−1
indist/dist , see (4) , see (5) , see (6)
k (k n−1
n
X 1 if n ≥ k
dist/indist S(k, i), see (7) , see (8) S(k, n), see (9)
i=1
0 if n < k
n
(
X 1 if n ≥ k
indist/indist pi (k), see (10) , see (11) pn (k), see (12)
i=1
0 if n < k
(1) These are words of length k in an alphabet of size n.
(2) These are words of length k without repetitions in an alphabet of size n. Recall that
(n)k = n(n − 1)(n − 2) · · · (n − k + 1).
(3) These are set partitions of [k] into n blocks that have an ordering on the blocks.
Recall that S(k, n) is the Stirling number of the second kind, i.e., the number of
partitions of [k] into n blocks.
(4) These are multisets of [n] of size k; equivalently, weak compositions of k into n parts.
(5) These are subsets of [n] of size k.
(6) These are compositions of k into n parts.
(7) These are set partitions of [k] where the number of blocks is ≤ n.
(8) If n < k, then we can’t assign k balls to n boxes without some box receiving more
than one ball (pigeonhole principle), so the answer is 0 in that case. If n ≥ k, then
 NOTES FOR MATH 184A 15

there is certainly a way to make an assignment, but they’re all the same: we can’t
tell the boxes apart, so it doesn’t matter where the balls go.
(9) These are set partitions of [k] into n blocks.
(10) These are the number of integer partitions of k where the number of parts is ≤ n.
Remember that pi (k) is the notation for the number of integer partitions of k into i
parts.
(11) The reasoning here is the same as (8).
(12) These are the number of integer partitions of k into n parts.

5. Binomial theorem and generalizations

5.1. Binomial theorem. The binomial theorem is about expanding powers of x + y where
we think of x, y as variables. For example:
(x + y)2 = x2 + 2xy + y 2 ,
(x + y)3 = x3 + 3x2 y + 3xy 2 + y 3 .
Theorem 5.1 (Binomial theorem). For any n ≥ 0, we have
n  
n
X n i n−i
(x + y) = xy .
i=0
i
Here’s the proof given in the book.
Proof. Consider how to expand the product (x + y)n = (x + y)(x + y) · · · (x + y). To get a
term, from each expression (x + y), we have to either pick x or y. The final term we get is
xi y n−i if the number of times we chose x is i (and hence the number of times we’ve chosen y
is n − i). The number of times this term appears is therefore the number of different ways
we could have chosen x exactly i times. For each way of doing this, we can associate to it a
subset of [n] of size i: the number j is in the subset if and only if we chose x in the

jth copy
n
of (x + y). We have already seen that the number of subsets of [n] of size i is i . 
Here’s a proof using induction.
Proof. For n = 0, the formula becomes (x + y)0 = 1 which is valid.
Now suppose the formula is valid for n. Then we have
n  
n+1 n
X n i n−i
(x + y) = (x + y)(x + y) = (x + y) xy .
i=0
i
For a given k,

there are at most 2 ways
to get xk y n+1−k on the right side: either we get

it
n
from x · k−1 x yk−1 n−k+1
or from y · nk xk y n−k . If we add these up, then we get n+1k
by
Pascal’s identity. 
We can manipulate the binomial theorem in a lot of different ways (taking derivatives with
respect to x or y, or doing substitutions). This will give us a lot of new identities. Here are
a few of particular interest (some are old):
n  
n
X n
Corollary 5.2. 2 = .
i=0
i
Proof. Substitute x = y = 1 into the binomial theorem. 
16 STEVEN V SAM

This says that the total number of subsets of [n] is 2n which is a familiar fact from before.
n  
i n
X
Corollary 5.3. For n > 0, we have 0 = (−1) .
i=0
i
Proof. Substitute x = −1 and y = 1 into the binomial theorem. 
If we rewrite this, it says that the number of subsets of even size is the same as the number
of subsets of odd size. It is worth finding a more direct proof of this fact which does not rely
on the binomial theorem.
n  
n−1
X n
Corollary 5.4. n2 = i .
i=0
i
Proof. Take thePderivative

i−1of n−i
both sides of the binomial theorem with respect to x to get
n−1 n n
n(x + y) = i=0 i i x y . Now substitute x = y = 1. 
It is possible to interpret this formula as the size of some set so that both sides are different
ways to count the number of elements in that set. Can you figure out how to do that? How
about if we took the derivative twice with respect to x? Or if we took it with respect to x
and then with respect to y?
5.2. Multinomial theorem.
Theorem 5.5 (Multinomial theorem). For n, k ≥ 0, we have
 
X n
n
(x1 + x2 + · · · + xk ) = xa1 xa2 · · · xakk .
a1 , a2 , . . . , ak 1 2
(a1 ,a2 ,...,ak )
ai ≥0
a1 +···+ak =n

Proof. The proof is similar to the binomial theorem. Consider expanding the product (x1 +
· · · + xk )n . To do this, we first have to pick one of the xi from the first factor, pick another
one from the second factor, etc. To get the term xa11 xa22 · · · xakk , we need to have picked x1
exactly a1 times, picked x2 exactly a2 times, etc. We can think of this as arranging n objects,
where ai of them have “type i”. In that
case, we’ve already discussed that this is counted
by the multinomial coefficient a1 ,a2n,...,ak . 
By performing substitutions, we can get a bunch of identities that generalize the one from
the previous section. I’ll omit the proofs, try to fill them in.
 
n
X n
k = ,
a1 , a2 , . . . , ak
(a1 ,a2 ,...,ak )
ai ≥0
a1 +···+ak =n
 
X
a1 n
0= (1 − k) ,
a1 , a2 , . . . , ak
(a1 ,a2 ,...,ak )
ai ≥0
a1 +···+ak =n
 
n−1
X n
nk = a1 .
a1 , a2 , . . . , ak
(a1 ,a2 ,...,ak )
ai ≥0
a1 +···+ak =n
 NOTES FOR MATH 184A 17

6. Inclusion-exclusion
Example 6.1. Suppose we have a room of students, and 14 of them play basketball, 10 of
them play football. How many students play at least one of these? We can’t answer the
question because there might be students who play both. But we can say that the total
number is 24 minus the amount in the overlap.

B F

Alternatively, let B be the set who play basketball and let F be the set who play football.
Then what we’ve said is:
|B ∪ F | = |B| + |F | − |B ∩ F |.
New situation: there are additionally 8 students who play hockey. Let H be the set of
students who play hockey. What information do we need to know how many total students
there are?

B F

Here the overlap region is more complicated: it has 4 regions, which suggest that we need 4
more pieces of information. The following formula works:
|B ∪ F ∪ H| = |B| + |F | + |H| − |B ∩ F | − |B ∩ H| − |F ∩ H| + |B ∩ F ∩ H|.
To see this, the total diagram has 7 regions and we need to make sure that students in each
region get counted exactly once in the right side expression. For example, consider students
who play basketball and football, but don’t play hockey. They get counted in B, F , B ∩ F
with signs +1, +1, −1, which sums up to 1. How about students who play all 3? They get
counted in all terms with 4 +1 signs and 3 −1 signs, again adding up to 1. You can check
the other 5 to make sure the count is right. 
The examples above have a generalization to n sets, though the diagram is harder to draw
beyond 3.
Theorem 6.2 (Inclusion-Exclusion). Let A1 , . . . , An be finite sets. Then
n
X X
|A1 ∪ · · · ∪ An | = (−1)j−1 |Ai1 ∩ Ai2 ∩ · · · ∩ Aij |.
j=1 1≤i1 <i2 <···<ij ≤n

Proof. We just need to make sure that every element x ∈ A1 ∪ · · · ∪ An is counted exactly
once on the right hand side. Let S = {s1 , . . . , sk } be all of the indices such that x ∈ Asr .
Then x belongs to Ai1 ∩ · · · ∩ Aij if and only if {i1 , . . . , ij } ⊆ S. So the relevant contributions
18 STEVEN V SAM

for x is a sum over all of the nonempty subsets of S:

|S|  
X
|T |−1
X |S|
(−1) =− (−1)n .
T ⊆S n=1
n
P|S| |S|


However, since |S| > 0, we have shown before that n=0 n
(−1)n = 0, so the sum above
is |S|


0
= 1. 

We can also prove this by induction on n. Can you see how?

We use this to address two counting problems.
First, we can think of a permutation of [n] as the same thing as a bijection f : [n] → [n]
(given the bijection, f (i) is the position in the permutation where i is supposed to appear).
A derangement of size n is a permutation such that for all i, i does not appear in position
i. Equivalently, it is a bijection f such that f (i) 6= i for all i.
Theorem 6.3. The number of derangements of size n is
n
X n!
(−1)i .
i=0
i!

Proof. It turns out to be easier to count the number of permutations which are not derange-
ments and then subtract that from the total number of permutations. For i = 1, . . . , n,
let Ai be the set of bijections f such that f (i) = i. Then the set of non-derangements is
A1 ∪ · · · ∪ An . To apply inclusion-exclusion, we need to count the size of Ai1 ∩ · · · ∩ Aij
for some choice of indices i1 , . . . , ij . This is the set of bijections f : [n] → [n] such that
f (i1 ) = i1 , . . . , f (ij ) = ij . The remaining information to specify f are its values outside of
i1 , . . . , ij , which we can interpret as a bijection of [n] \ {i1 , . . . , ij } to itself. So there are
(n − j)! of them. So we get
n
X X
|A1 ∪ · · · ∪ An | = (−1)j−1 |Ai1 ∩ · · · ∩ Aij |
j=1 1≤i1 <···<ij ≤n
n
X X
= (−1)j−1 (n − j)!
j=1 1≤i1 <···<ij ≤n
n  
j−1 n
X
= (−1) (n − j)!
j=1
j
n
X n!
= (−1)j−1 .
j=1
j!

Remember that we have to subtract this from n!. So the final answer simplifies as so:
n n
j−1 n! n!
X X
n! − (−1) = (−1)j . 
j=1
j! j=0
j!

The problem with formulas coming from inclusion-exclusion is the alternating sign. It can
generally be hard to estimate the behavior of the quantity as n grows. For example, binomial
 NOTES FOR MATH 184A 19

n


coefficients i
(for fixed i) limit to infinity as n goes to infinity. However, the alternating
sum
n  
i n
X
(−1)
i=0
i
is 0. For derangements, we can use the following observation. We have a formula for the
exponential function
∞
X xi
ex = .
i=0
i!
If we plug in x = −1 and only take the terms up to i = n, then we get the number of de-
rangements divided by n!, i.e., the percentage of permutations that are derangements. From
calculus, taking the first n terms of a Taylor expansion is supposed to be a good approxi-
mation for a function, so for n → ∞, the proportion of permutations that are derangements
is e−1 ≈ .368, or roughly 36.8%.
We can also use inclusion-exclusion to get an alternating sum formula for Stirling numbers.
Theorem 6.4. For all n ≥ k > 0,
k k
(k − i)n
 
1 X i k
X
S(n, k) = (−1) (k − i)n = (−1)i .
k! i=0 i i=0
i!(k − i)!

Proof. As we discussed before, k!S(n, k) counts the number of surjective functions f : [n] →
[k]. So we will count this quantity. For i = 1, . . . , k, let Ai be the set of functions f : [n] →
[k] such that i is not in the image of f . The surjective functions are the complement of
A1 ∪ · · · ∪ Ak from the set of all functions (there are k n total functions). To apply inclusion-
exclusion, we need to count the size of Ai1 ∩ · · · ∩ Aij for 1 ≤ i1 < · · · < ij ≤ k. This is the
set of functions so that {i1 , . . . , ij } are not in the image; equivalently, this is identified with
the set of functions f : [n] → [k] \ {i1 , . . . , ij }, so there are (k − j)n of them. So we can apply
inclusion-exclusion to get
n
X X
|A1 ∪ · · · ∪ Ak | = (−1)j−1 |Ai1 ∩ · · · ∩ Aij |
j=1 1≤i1 <···<ij ≤k
n
X X
= (−1)j−1 (k − j)n
j=1 1≤i1 <···<ij ≤k
n  
j−1 k
X
= (−1) (k − j)n .
j=1
j

Remember we have to subtract:

n   n  
n
X
j−1 k n
X
j k
k!S(n, k) = k − (−1) (k − j) = (−1) (k − j)n .
j=1
j j=0
j

Now divide both sides by k! to get the first equality. The second equality comes from
canceling the k! from the binomial coefficient. 
20 STEVEN V SAM

7. Formal power series

7.1. Definitions.
P∞ A formal power series (in the variable x) is an expression of the form
n
A(x) = n=0 an x where the an are scalars (usually integers orP rational numbers). Instead of
writing the sum from 0 to ∞, we will usually just write A(x) = n≥0 an xn . By definition, two
formal power series are equal if and only if all of their coefficients match up, i.e., A(x) = B(x)
if and only if aP
n = bn for all n. We can treat these like infinite degree polynomials.
Let B(x) = n≥0 bn xn be a formal power series. The sum of two formal power series is
defined by
X
A(x) + B(x) = (an + bn )xn .
n≥0

The product is defined by

X n
X
n
A(x)B(x) = cn x , cn = ai bn−i .
n≥0 i=0

This is what you get if you just distribute like normal. As a special case, if ai = 0 for i > 0,
we just get
X
a0 B(x) = a0 b n x n .
n≥0

Addition and multiplication are commutative, so A(x)+B(x) = B(x)+A(x) and A(x)B(x) =

B(x)A(x). They are also associative, so it is unambiguous how to add or multiply 3 or more
power series.

Example 7.1. Let A(x) = B(x) = n≥0 xn . Then

P

X
A(x) + B(x) = 2xn ,
n≥0
X
A(x)B(x) = (n + 1)xn . 
n≥0

A formal power series A(x) is invertible if there is a power series B(x) such that
A(x)B(x) = 1. In that case, we write B(x) = A(x)−1 = 1/A(x) and call it the inverse
of A(x). If it exists, then B(x) is unique.

Example 7.2. Let A(x) = n≥0 xn and B(x) = 1 − x. Then A(x)B(x) = 1, so B(x) is the
P
inverse of A(x). For that reason, we will use the expression
1 X
= xn .
1 − x n≥0

However, the formal power series x is not invertible: the constant term of xB(x) is 0 no
matter what B(x) is, so there is no way that an inverse exists. 

Theorem 7.3. A formal power series A(x) is invertible if and only if its constant term is
nonzero.
 NOTES FOR MATH 184A 21

Proof. Write A(x) = n≥0 an xn . We want to solve A(x)B(x) = 1 if possible. If we multiply

P
the left side out and equate coefficients, we get the following (infinite) system of equations:
a0 b 0 = 1
a0 b 1 + a1 b 0 = 0
a0 b 2 + a1 b 1 + a2 b 0 = 0
a0 b 3 + a1 b 2 + a2 b 1 + a3 b 0 = 0
..
.
If a0 = 0, then there is no solution to the first equation so A(x) is not invertible.
If a0 6= 0, then we can solve the equations one by one. Formally, we can prove by induction
on n that there exist coefficients b0 , . . . , bn that make the first n + 1 equations valid. For the
base case n = 0, we have b0 = 1/a0 . So suppose we have found the coefficients b0 , . . . , bn
already. At the next step, we will have
n
1 X
bn = − ai bn−i .
a0 i=1
In the sum, we have i > 0, so bn−i is a coefficient we already solved for in a previous step.
Hence we get a formula for bn that makes the next equation valid as well. 
It is important to emphasize that formal here means that we are not considering questions
of convergence. We can take infinite sums and infinite products of formal power series as
long as the coefficient of xn involves only finitely many multiplications and additions for each
n (adding 0 or multiplying by 1 infinitely many times is ok). For example, if we have formal
power series A1 (x), A2 (x), . . . , then the infinite sum
A1 (x) + A2 (x) + A3 (x) + · · ·
is defined as long as the coefficient of xn in Ai (x) is only nonzero for finitely many i.
The precise conditions for infinite products are more tricky to characterize, but an impor-
tant case that we will use often is when all of the constant terms are equal to 1 and, for each
n > 0, the coefficient of xn in Ai (x) is nonzero only for finitely many i.
Given two formal power series A(x) and B(x), suppose that A(x) has no constant term.
Then we can define the composition by
X
(B ◦ A)(x) = B(A(x)) = bn A(x)n .
n≥0

This looks like it could have problems with infinite sums, but because A(x) has no con-
stant term, for each d, the coefficient of xd is 0 in A(x)n whenever n > d, so to compute
the coefficient of xd in the above expression, we only do finitely many multiplications and
additions.
Example 7.4. Let d be a positive integer, A(x) = xd and B(x) = n≥0 xn . Then B(A(x)) =
P
dn
P
n≥0 x . We can do this substitution into the identity

(1 − x)B(x) = 1
to get X
(1 − xd ) xdn = 1,
n≥0
22 STEVEN V SAM

from which we conclude that

1 X
d
= xdn . 
1−x n≥0

We can also take the derivative D of a formal power series. We define it as follows:
X X
(DA)(x) = A0 (x) = nan xn−1 = (n + 1)an+1 xn .
n≥0 n≥0

All of the familiar properties of derivatives hold:

D(A + B) = DA + DB
D(A · B) = (DA) · B + A · (DB)
D(B ◦ A) = (DA) · (DB ◦ A)
D(A)
D(1/A) = −
A2
D(A ) = nD(A)An−1 .
n

1 1
= n≥0 xn . Taking the derivative of the left side gives (1−x)
P
Example 7.5. We have 1−x 2.
n−1 n
P P
Taking the derivative of the right side gives n≥0 nx = n≥0 (n + 1)x . We’ve already
seen that these two expressions arePequal.
How would we simplify B(x) = n≥0 nxn ? We have a few options. First:
X X 1 1 1 − (1 − x) x
B(x) = (n + 1)xn − xn = 2
− = 2
= .
n≥0 n≥0
(1 − x) 1−x (1 − x) (1 − x)2

Or more directly:
X 1
B(x) = x nxn−1 = x . 
n≥0
(1 − x)2
1 n
We will use ex to denote the formal power series
P
n≥0 n! x .

7.2. Binomial theorem (general form). If m is a real number and k is a non-negative

integer, we define generalized binomial coefficients by
   
m m m(m − 1)(m − 2) · · · (m − k + 1)
= 1, = (k > 0).
0 k k!
Note that when m is a positive integer, this agrees with our previous formulas. An important
difference: if m is
a non-negative integer and k > m, then m


k
= 0. If m is not a non-negative
m
integer, then k 6= 0 for all k. This lets us formulate a generalized binomial theorem:
Theorem 7.6 (General binomial theorem). Let m be a real number. Then
X m
m
(1 + x) = xn .
n≥0
n

We won’t really go into the meaning of the formal power series (1 + x)m for general real
numbers. However, when m is a non-negative integer, this agrees with the ordinary binomial
theorem with y = 1. When m is a negative integer, the meaning is (1 + x)m = 1/(1 + x)−m .
 NOTES FOR MATH 184A 23
√
For fractional m, we can also interpret them. For example, (1 + x)1/2 = 1 + x, which
represents a formal power series whose square equal to 1 + x. In other words,
!2
X 1/2
xn = 1 + x.
n≥0
n

This will be useful in later calculations. Let’s work out a few cases.
Example 7.7. Consider m = −1. We know from before that
1 X
= xn
1 − x n≥0

If we substitute in −x for x, then we get

1 X
(−1)n xn .
1 + x n≥0

We should also be able to get this from the binomial theorem with m = −1. We have
(−1)n n!
 
−1 (−1)(−2) · · · (−1 − n + 1)
= = = (−1)n .
n n! n!
More generally, consider m = −d for some positive integer d. Then from what we just did,
we have
!d
X
−d n n
(1 + x) = (−1) x .
n≥0

The right side could be expanded, possibly by using induction on d, but we’d have to know
a pattern before we could proceed. Instead, let’s use the binomial theorem directly:
(−1)n (d + n − 1)(d + n − 2) · · · (d)
 
−d (−d)(−d − 1) · · · (−d − n + 1)
= =
n n! n!
 
(d + n − 1)! d+n−1
= (−1)n = (−1)n .
(d − 1)!n! n
This gives us the identities
 
1 n d+n−1
X
= (−1) xn ,
(1 + x)d n≥0
n
 
1 X d+n−1 n
= x . 
(1 − x)d n≥0
n

Example 7.8. Consider m = 1/2. Then

(−1)n−1 (2n − 3)(2n − 1) · · · 3
 
1/2 (1/2)(−1/2)(−3/2) · · · (1/2 − n + 1)
= = .
n n! 2n n!
This doesn’t simplify much further, so now is a good time to introduce the double factorial:
if n is a positive integer, we set n!! = n(n − 2)(n − 4) · · · . In other words, if n is odd, then
n!! is the product of all positive odd integers between 1 and n, and if n is even, then n!! is
24 STEVEN V SAM

the product of all positive even integers between 2 and n. Keep in mind this does not mean
we do the factorial twice. With our new notation, we have
(−1)n−1 (2n − 3)!!
 
1/2
= .
n 2n n!
Remember that this means that
!2
X (−1)n−1 (2n − 3)!!
n
xn = 1 + x.
n≥0
2 n!
To check that by hand, we could expand the left side, but it would be a lot of work. 
In the previous example, we found a square root to the formal power series 1 + x. Because
(−1)2 = 1, if we multiplied that solution by −1, we’d get another solution. Are there more?
If we were talking about numbers, then no. The same holds for formal power series too.
More generally, if we’re trying to solve a quadratic equation
A(x)t2 + B(x)t + C(x) = 0
where A(x), B(x), C(x) are formal power series, then there are at most two different solutions
t in formal power series (there could be only one or none). We won’t prove this because it’s
beyond the scope of this course, but we will use this later to solve some problems.
Conveniently, the quadratic formula applies in this situation.
If A(x) is invertible (remember this is equivalent to having nonzero constant term), we
get (at most) two solutions:
p
−B(x) ± B(x)2 − 4A(x)C(x)
t= .
2A(x)
If B(x)2 = 4A(x)C(x), then there’s only one solution. If A(x) is not invertible, then the
situation is more subtle, but we won’t deal with this case.

8. Ordinary generating functions

Ordinary generating functions are just a way of encoding infinite sequences of numbers
as formal power series. Formally, given a sequence of numbers a0 , a1 , a2 , . . . , the ordinary
generating function is n≥0 an xn .
P

8.1. Linear recurrence relations. Our first application of ordinary generating functions
is to solve linear recurrence relations. A sequence of numbers is said to satisfy a linear
recurrence relation of order d if there are scalars c1 , . . . , cd such that cd 6= 0, and for all
n ≥ d, we have
an = c1 an−1 + c2 an−2 + · · · + cd an−d .
We’ve seen this idea before, although in slightly different forms.
Example 8.1. The Fibonacci numbers Fn are given by the sequence 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, . . . .
This isn’t really telling you what the general Fn is, so instead let me say that for all n ≥ 2,
we have
Fn = Fn−1 + Fn−2 .
Together with the initial conditions F0 = 1, F1 = 1, this is enough information to calculate
any Fn . So (by definition), the Fibonacci numbers satisfy a linear recurrence relation of
order 2. 
 NOTES FOR MATH 184A 25

In general, if we want to define a sequence using a linear recurrence relation of order d,

we need to specify the first d initial values a0 , a1 , . . . , ad−1 to allow us to calculate all of the
terms.
Our goal here is to get closed formulas for sequences that satisfy linear recurrence relations.
Example 8.2. When d = 1, this is easy to do:
an = c1 an−1 = c21 an−2 = c31 an−3 = · · · = cn1 a0 . 
So now we’ll focus on the case d = 2. So we have a sequence of numbers a0 , a1 , a2 , . . . that
satisfies a recurrence relation of the form
an = c1 an−1 + c2 an−2
whenever n ≥ 2 (here c1 , c2 are some constants and c2 6= 0). We want to find a closed formula
for an .
The characteristic polynomial of this recurrence relation is defined to be
t2 − c1 t − c2 .
p
c1 ± c21 + 4c2
The roots of this polynomial are . Call them r1 and r2 . (They will be
2
imaginary numbers if c21 + 4c2 < 0, but everything will still work.) So we can factor the
characteristic polynomial as
(8.3) t2 − c1 t − c2 = (t − r1 )(t − r2 ).
Comparing constant terms, we get r1 r2 = c2 , so r1 6= 0 and r2 6= 0 because we assumed that
c2 6= 0.
Here is the first statement:
Theorem 8.4. If r1 6= r2 , then there are constants α1 and α2 such that
an = α1 r1n + α2 r2n
for all n.
To solve for the coefficients, plug in n = 0 and n = 1 to get
a0 = α 1 + α 2
a1 = r1 α1 + r2 α2 .
Then you have to solve for α1 , α2 (a0 , a1 are part of the original sequence, so are given to
you).
Example 8.5. Let’s finish with the example of the Fibonacci numbers Fn . These are defined
by
F0 = 1
F1 = 1
Fn = Fn−1 + Fn−2 for n ≥ 2.
√
1 ± 5 √
So the characteristic polynomial is t2 − t − 1. Its roots are . Set r1 = (1 + 5)/2 and
√ 2
r2 = (1 − 5)/2. So we have
Fn = α1 r1n + α2 r2n
26 STEVEN V SAM

and we have to solve for α1 and α2 . Plug in n = 0, 1 to get:

1 = α1 + α2
1 = α1 r1 + α2 r2 .
So α1 = 1 − α2 ; plug this into the second formula to get 1 =
√ (1 − α2 )r1 + α2 r2 . Rewrite
√ this
as 1 − r1 = α2 (r2 − r1 ). We can simplify this: r2 − r1 = − 5 and 1 − r1 = (1 − 5)/2. So
√ √
1− 5 1+ 5
α2 = − √ , α1 = 1 − α2 = √ .
2 5 2 5
In conclusion:
√ √ !n √ √ !n
1+ 5 1+ 5 1− 5 1− 5
Fn = √ − √
2 5 2 2 5 2
√ !n+1 √ !n+1
1 1+ 5 1 1− 5
=√ −√ .
5 2 5 2
(The last step wasn’t necessary, we just did that to reduce the number of radical signs.) 
Proof of Theorem 8.4. Define
X
A(x) = an x n .
n≥0

The recurrence relation says that we have an identity

X X X
A(x) = a0 + a1 x + (c1 an−1 + c2 an−2 )xn = a0 + a1 x + c1 an−1 xn + c2 an−2 xn .
n≥2 n≥2 n≥2

Remember the recurrence is only valid for n ≥ 2, so we have to separate out the first two
terms. Now comes an important point: the last two sums are almost the same as A(x) if we
re-index them:
X X X
an−1 xn = an xn+1 = x an xn = xA(x) − a0 x
n≥2 n≥1 n≥1
X X
an−2 xn = an xn+2 = x2 A(x).
n≥2 n≥0

In particular,
A(x) = a0 + a1 x + c1 xA(x) − c1 a0 x + c2 x2 A(x).
We can rewrite this as
a0 + (a1 − c1 a0 )x
(8.6) A(x) = .
1 − c1 x − c2 x2
We want to factor the denominator. To do this, plug in t 7→ x−1 into (8.3) and multiply by
x2 to get
1 − c1 x − c2 x2 = (1 − r1 x)(1 − r2 x).
Now we can apply partial fraction decomposition to (8.6) to write
α1 α2
A(x) = +
1 − r1 x 1 − r2 x
 NOTES FOR MATH 184A 27

for some constants α1 , α2 . But these terms are both geometric series, so we can further write
X X
A(x) = α1 r1n xn + α2 r2n xn .
n≥0 n≥0

The coefficient of x on the left side is an and the coefficient of xn on the right side is
n

α1 r1n + α2 r2n . So we have equality for all n. 

There is a loose end: what if r1 = r2 ?
Theorem 8.7. If r1 = r2 , then there are constants α1 and α2 such that
an = α1 r1n + α2 nr1n
for all n.
Again, to solve for α1 , α2 , just plug in n = 0, 1 to get a system of equations:
a0 = α 1
a1 = α1 r1 + α2 r1 .
(From this we could solve the general case, but I think it’s easier to remember the way I’ve
written it.)
Proof. We can start in the same way as in the previous proof. The only difference is that we
are trying to take the partial fraction decomposition of
a0 + (a1 − α2 a0 )x
A(x) = .
(1 − r1 x)2
This can still be done, but now it looks like
β1 β2
+
1 − r1 x (1 − r1 x)2
for some constants β1 , P
β2 . The first is a geometric series, and the second we’ve seen: remem-
ber that 1/(1 − x) = n≥0 (n + 1)xn . So we get instead
2

X X
A(x) = β1 r1n xn + β2 (n + 1)r1n xn .
n≥0 n≥0

Comparing coefficients, we get

an = β1 r1n + β2 (n + 1)r1n = (β1 + β2 )r1n + β2 nr1n .
So α1 = β1 + β2 and α2 = β2 . 
Higher degree recurrence relations
an = c1 an−1 + · · · + cd an−d
can be solved in the same way: one has to first find the roots of the characteristic polynomial
td − c1 td−1 − c2 td−2 − · · · − cd and apply partial fraction decomposition as in the two proofs
above. The simplest case is when the roots r1 , . . . , rd are all distinct. In this case, we can
say that there exist constants α1 , . . . , αd such that
an = α1 r1n + · · · + αd rdn
for all n. In order to solve for α1 , . . . , αd , we have to consider n = 0, . . . , d − 1 separately to
get a system of d linear equations in d variables. When the roots appear with multiplicities,
28 STEVEN V SAM

we have to do something like we did in Theorem 8.7. For example, if d = 5 and the roots
are r1 with multiplicity 3 and r2 with multiplicity 2 (and r1 6= r2 ), then we would have

an = α1 r1n + α2 nr1n + α3 n2 r1n + α4 r2n + α5 nr2n .

This should look familiar to you if you’ve ever solved a linear homogeneous differential
equation with constant coefficients.
I’ll leave it to you to formulate the general case, though we won’t be doing anything more
with it in this class.

8.2. Combinatorial interpretations. Here we are going to find interpret operations on

ordinary generating functions. The mindset here is that we think of an as counting the
number of some kind of “structure” on the set [n].

Example P 8.8. If an = n!, we can think of this as the number of ways to order the elements
of [n]. So n≥0 n!xn is the ordinary generating function for orderings.
If bn = 2n , we can think of this as the number of ways of picking some subset of elements
of [n] to be considered special. 

Of course, there can be many interpretations for the same numbers.

Adding generating functions corresponds to the OR operation, i.e., an + bn is the number
of ways of putting structure A on the set [n] or putting structure B on the set [n].

Example 8.9. From the last example: an + bn = n! + 2n is the number of ways of either
putting an ordering on the elements of [n] or picking a subset of the elements to be special.
This may seem weird if we try to interpret an + an , but one way to keep this in check is
to think of 2 different people as doing the task. So an + an = 2n! can be thought of as the
number of ways of either letting person 1 order the elements of [n] or letting person 2 order
the elements of [n]. 

The product of generating functions can be thought of as a way of “concatenating” Pn struc-

tures. Remember that the formula for the coefficients of the product is cn = i=0 ai bn−i . We
can think of this as the number of ways of first picking a way to break [n] into 2 consecutive
pieces {1, . . . , i} ∪ {i + 1, . . . , n} and then putting structure A on the first set and structure
B on the second set.

Example 8.10. A class consists of n days. We want to split the lectures of the class into
two pieces: the first half is the theoretical part and the second part is the laboratory part.
The theoretical part needs 1 day for a guest lecturer while the laboratory part needs 2 days.
How many ways can we plan out this course?
Let an = n be the
number of ways of picking a day for a guest lecturer for a course with n
days and let bnP= n2 be the number ofP ways of picking two days for a guest lecturer. Then
define A(x) = n≥0 an x and B(x) = n≥0 bn xn . The coefficient of xn in A(x)B(x) is the
n

answer that we want.

1
We can find nice expressions by taking derivatives of the identity n≥0 xn = 1−x
P
and
multiplying by the appropriate powers of x (for A(x) take derivative then multiply by x; for
 NOTES FOR MATH 184A 29

x2
B(x) take derivative twice and then multiply by 2
):
X x
A(x) = nxn = ,
n≥0
(1 − x)2
X n x2
B(x) = xn = .
n≥0
2 (1 − x)3
Then the product is
x3
A(x)B(x) = .
(1 − x)5
Apply the general binomial theorem:
X −5 X n + 4 
3 −5 3 n 3
x (1 − x) =x x =x xn .
n≥0
n n≥0
n
n+1 n+1



The coefficient of xn in the above expression is n−3
= 4
. Can you see a direct way to
get that answer? 
Example 8.11. Let p≤k (n) be the number of integer partitions of n with at most k parts.
To make the following cleaner, we use the convention that p≤k (0) = 1. Using the transpose of
partitions, this is also the number of integer partitions of n using only the numbers 1, . . . , k,
and we will instead use this interpretation. We want a simple expression for n≥0 p≤k (n)xn .
P
1
When k = 1, we get p≤1 (n) = 1 for all n, so n≥0 p≤1 (n)xn = 1−x
P
.
Now consider k = 2. To do this, we make the following unusual observation: let bn be the
number of ways of writing n as a sum of 2’s (so bn = 1 if n is even and 0 otherwise) and let
an be the number of ways of writing n as a sum of 1’s (so an = 1 for all n). If we have a
partition of n using only 1’s and 2’s, we can think of this as splitting [n] into two consecutive
pieces of size i and n − i, and writing the first as a sum of 1’s and the second as a sum of
2’s. Thus, we get
Xn
p≤2 (n) = ai bn−i .
i=0
n 2n 1
P P
We have n≥0 bn x = n≥0 x = so
1−x2
,
X 1
p≤2 (n)xn = .
n≥0
(1 − x)(1 − x2 )
We can repeat this: let cn be the number of ways of writing n as a sum of 3’s. Then
n
X
p≤3 (n) = p≤2 (i)cn−i
i=0
n 1
x3n =
P P
and n≥0 cn x = n≥0 1−x3
,
which leads us to
X 1
p≤3 (n)xn = 2 )(1 − x3 )
.
n≥0
(1 − x)(1 − x
By induction on k, we can prove that
k
X Y 1 1
p≤k (n)xn = = .
n≥0 i=1
1 − xi (1 − x)(1 − x2 ) · · · (1 − xk )
 Another Random Document on
Scribd Without Any Related Topics
Men det var ej endast vid tillverkningen af garn och tyg, vid spånad
och väfnad förstånd och skicklighet var nödvändiga för kvinnorna.
Att skaffa sig material för tillverkningarna kräfde också insikter och
framför allt arbete. Jordtegen skulle iordningställas om våren för att
mottaga linfröet för en kommande skörd, och fåren skulle skötas för
att lämna en god ullafkastning vid årets stora klippningar, långullen
om hösten, jullidjeullen på vintern och vårullen på försommarn. Det
gamla ordstäfvet, att kvinnan skulle taga ullen från bässens rygg och
sätta den på karlens, vardt härvidlag en lefvande och bokstaflig
sanning.
Vid ullens bearbetning till garn behöfdes ej andra redskap än
skrubbor och kardor, spinnrock och härfvel, då däremot linet
erfordrade en större och vidlyftigare beredning. Men det var en glad
tid, dessa kliftantalkornas tid, då unga och gamla kvinnor gick med
sin klifta från gård till gård, så länge lin fanns i byn att klifta, och det
var kalas, glädje och sång vid alla talkor. De inföll nästan alltid på
senhösten strax efter marknaden. Nu var det så, att på marknaden i
staden hade de af ungdomarna, som af naturen voro utrustade med
sångröst och en smula gehör, lärt sig en hel hop nya visor och
melodier, ty den, som på marknaderna sålde visor, sjöng äfven
melodierna till dem, och den, som var kvick att fatta och lära sig,
kom hem med en hel skatt af dem till glädje på kliftantalkorna, och
där inöfvades visorna kväll efter kväll, till dess alla kunde sjunga
med.
Efter kliftandet vidtog häcklandet. En person drog hackorna af, en
annan finklonen och den tredje stod med skakankäppen och
formade blårna till tottar, och så var det färdigt att sättas på
spinnrockskräcklan, och det blef sång och sagor vid aftonbrasa och
spinnrockssurr. Härfknipporna växte allt större på stugans vägg, och
de idoga kvinnornas rockar surrade allt trägnare ju närmare det led
mot jul. Väfstolen hölls i jämn gång för julväfvarna, och först vid det
egentliga julstökets inträde fördes spinnrockar och väfstol ut för att
efter den stora hälgens firande åter tagas in vid tjugundagstiden.
Då kom en tid af ideligt spinnande afbrutet endast vid någon
apostladag, fettisdagen och andra sådana halfhälgdagar. På dessa
dagar fick man ej spinna utan i stället förrätta något annat arbete.
Spinnandet på dessa dagar var förbjudet därför att kvinnor som för
brott satt i fängelse (spinnhus) där fick uträtta spinnsysslor, och
spinnrocken därför betraktades som ett straffredskap — så stor ära
den annars hölls i af kvinnorna. Därför ställdes den undan på en
apostladag. Man gick då hällre till byn, hvilket annars ej ofta kom i
fråga, ty „Långer bysgång gjorde korter härfstång.“
Väfstolen kom i gång senare på vårvintern, då dagarna ljusnade
och linhärfstängerna hängde i långa rader på blek vid soliga väggar
eller låg utbredda på smältande drifvor.
Jämsides med linet gick ullspånaden, och då den var ett viktigare
arbete, anförtroddes den åt gammelmor eller någon annan äldre
person i huset. Den mest ansvarsfulla af all spånad var
vadmalsvarpen samt varpar till andra ylleväfnader. Det fanns gamla
gummor, som lifnärde sig med sådan varpspånad och i utbyte därför
fick matvaror och ved. De hade nått en stor färdighet i sin
arbetskonst, och de arbetade som små maskiner. En gammal
soldatänka, gammal-Hurton kallad — mannen hette Hurtig och sades
ha varit med „redan i det stora kriget länge förrän ryssen kom över“
— spann ensam vadmalsvarp till två byar. Vid rågtröskningen på
hösten uppbar hon lönen för sitt arbete.
Bomullsgarn fanns ej att köpa. Dock hade man den tiden ändå
bomullsklänningar med linvarp och hemspunnet inslag af bomull,
som man fick köpa. Det fanns enkom för bomull afsedda små kardor
att karda dem med, och det blef ett godt och bastant bomullstyg,
som höll en människolifslängd ut och helt olika de skira, lätta våra
dagars kvinnor bära. Det talas om en kvinna, som började „kejka“
tråden till en ny hvardagskjol åt sig, då det öfriga husfolket på
morgonen gick till höängen. På aftonen, då höjerfolket vände åter,
bar husmor den nya kjolen på sig.
Först vid en senare tid, för ungefär sextio år sedan, kom det
färdiga bomullsgarnet i bruk och kallades då allmänt engilstrådar.
Men då det var mycket dyrt i början, användes det sparsamt. För
något över trettio år sedan kom även det s. k. kamelgarnet i bruk
och ersatte i någon mån ullgarnet till klänningar. Detta syntes de
gamla mycket underbart. En gammal kvinna, som ännu aldrig burit
andra kläder än de af lin och ull säges hafva utropat:
 — Ska vi nu börja klä oss i kamelhår, som Johannes döparen!
Färgningen af det spunna garnet utfördes för det mesta hemma,
men också någon gång i staden hos yrkesfärgaren, där äfven
vadmalstygerna mottogs till stampning, färgning och prässning. Vid
färgningen hemma begagnade man sig af växtfärger både inhemska
och utländska s. s. brunt af stenmossan och porsriset, olika slags
gult af björk och allöf samt lökskal, grått af svinlingonris och
björkbark, grönt af ljungen o. s. v. Af utländska färgämnen, som
man fick köpa i handeln, begagnades kropp och kochenill till röda
färger, bresilja till svarta; sandel, sumack, galläppel, cateku och
orleana samt många fler till olika färgningsbehof. Blått kunde man
erhålla af den utländska växten indigo. Men då färgningen därmed
var förenad med vissa konster och omständigheter och färgämnet
var dyrt att köpa, anlitades vid behof däraf yrkesfärgaren, som i sina
stora kypar kunde framställa blått i alla nyanser från det djupaste
svartblå till det klaraste „karleblå“.
Väfnadsredskapen bestod af väfstolen med alla sina många olika
tillbehör och refträ, där varpen utrefvades. Vi anse att refträ är
oundgängligen nödvändigt för uppsättandet af en väf. Dock finnes
det ännu åldringar som säga sig minnas, huru kvinnorna i deras
barndom redde sig utan detta trä. De hade fastspikade klykor här
och där rundt kring stugans väggar, alla på en viss jämn höjd, och så
sprang de fram och tillbaka rundtomkring stugan utrefvande varpen
kring väggarna, där klykorna höll den upp. Skälet togs i båda
ändarna, på samma sätt som vid begagnandet af refträ. I äldre tider
användes i stället för våra bobinrullor, ett slags trän som kallades
kajkor. Väfvarna samlades ej på varpen utan randningen skedde vid
inslaget. Väfvarna var därför mycket breda, och de gamla väfskedar,
som ännu finns kvar från fordom, passar ej i de små, moderna
väfstolarna. Först i en senare tid, då redskapen mera utvecklat sig,
kom bruket att randa en väf på varpen.
Som vid allting annat man hade för händer, följde äfven skrock
och vidskepelse med vid slöjdarbetet. Redan om våren, vid
sädesärlans ankomst, tog man vara på om det var att vänta ett godt
linår. Sågs ärlan första gången på gödselhögen, blef det dåligt, satt
hon uppe på ett tak, blef det godt. Var den första fjäriln man såg
gul, tydde det på godt lin, var den brokig, spåddes dåligt.
Sädesmannen som sådde linet, skulle vid tillfället vara klädd i snöhvit
skjorta, och påsen, som han tog linfröet ur, skulle vara bländande
hvit. Hit hör äfven det bekanta fastlagsåkandet och golfsopningen.
Kom en främmande person in, då en väf refvades, så ropade den
som refvade: „stig långt och bredt!“ Och den inkomne måste stiga
med långa och breda steg öfver stugans golf, på det att väfven ej
skulle tryta i längd eller bredd. Kom en främmande person in, just då
man höll på att sluta en väf, betydde det, att den som kom in, snart
skulle dö, kom någon in vid väfvens början, betydde det motsatsen.
Väfven i stugan ansågs nästan som ett hälgadt ting. Skadade någon
med berådt mod en väf, ansågs det som ett nidingsdåd.

Tiden förändras — och vi med den. Industrialismen har fördrifvit

handslöjden från våra hem. Hemslöjden har för de flesta upphört att
vara den naturliga vägen för fyllandet af hemmets behof.
Men på samma gång har den drifvit ut känslan af den rotfasthet i
hemmet, som hemslöjden förmår skänka. Vi går omkring med
främlingskänsla bland de saker, som ehuru betalda med våra egna
pengar, likväl icke tillhör oss, emedan de ej framsprungit ur vår egen
alstring. Vi äger ej denna själssamhörighet med hemmets allt, dess
bohags, dess prydnads- och nyttighetssaker, som forntidens kvinna
ägde, hon, som rörde sig bland saker framsprungna ur eget behof
och alstrade med egna händer. Hon gick omkring med minnet af
mödorna, pröfningarna och förhoppningarna under det de kom till,
och de var därför smått heliga för hennes själ, ett lefvande helt med
familjen och omedvetet bindande denna samman inom sig.
III.
 Prosten.
Jag undrar, om vi i vår socken var syndigare eller hade mera illfunder
i oss än människorna i de andra församlingarna rundtomkring, ty vi
hade fått en så sträng prost.
Ingen annan hade en sådan prost som vi.
Om vi för vår utkomsts skull emellanåt tog oss till med ett och
annat, som lag och öfverhet ogillade, så var det prosten som om
söndagarna från predikstolen lät oss veta af det i tydliga ordalag.
Från klockan tio på förmiddagen till långt in på eftermiddagen höll
han oss som linstjälkar under broton och slog skäfvan ur oss för en
vecka framåt.
Och då fick vi veta och erfara, hvilka helvetesbränder vi med rätta
var, att vi var i synd födde och lefde i synd och orättfärdighet hvar
eviga dag, och att nådens dörr var säkert fastlåst för oss.
I tålamod och ängslan fick vi sitta stilla och höra på till
gudstjänstens slut, och på kvinnfolkssidan kom hjärtstyrkande- och
hoffmansdroppflaskorna ofta fram. Sällan vågade vi sticka oss ut ur
kyrkan under den långa predikan, ty där gick ett dån i hvalfven af
den tunga kyrkdörren, om man än försökte att som en lekatt smyga
sig igenom den. Och när prosten hörde detta, så förstod han, att
någon listat sig ut, och det tyckte han illa om. Han höll ögonen
stadigt på dörren, tills den olycklige kom in igen — om han vågade
sig in — och då, ve honom! Det brakade från predikstolen yttermera
död och fördömelse öfver den syndaren, som ej förmådde styra sin
syndiga lekamen och sitta stilla i guds hus den enda nådedagen i
veckan, som detta beskärdes honom. Helvetesportarna öppnades på
vid gafvel för denne förtappade utlöpares själ, och hela församlingen
dömdes redo att marschera ditin med den utlupne i spetsen.
Si, den tiden var det gudstjänst.
När vi ändtligen sent på eftermiddagen slapp ut ur kyrkan, var vi
så uthungriga, att det svindlade oss i hufvudet och vi måste taga en
sup, innan vi orkade börja förtära något af kyrkkosten ur våra
matknyten. I en så vidsträckt socken som vår, var kyrkresan för
mången en hel dagsresa, och det blef afton, innan man var hemma
igen. Och så var då en nådedag tillända. Men sällan beskärdes oss
ett ord om nåd och frid och evangelium af vår herde, utan
helveteselden brann klar för oss, och straffet, det eviga, väntade,
ifall någon af oss gick hädan under veckan. Gjorde man ej det, utan
lefde till nästa nådedag och gick i kyrkan, så hade man samma dom
och straff och fördömelse öfver sig igen.
Tyckte man, att allt det där blef för svårt i längden och höll sig
borta från kyrkan och gudstjänsten, så höll prosten noga reda på
äfven den synden, och vid nästa läsförhör var straffpredikan klar för
alla kyrkoföraktare och nattvardsglömske.
Ja — de där läsförhörsdagarna gå lika litet som kyrkdagarna ur
minnet på den, som varit med.
Läsförhörsdagen var nästan värre än kyrkodagen tyckte vi.
I kyrkan satt man stilla i bänken och hörde på, när det dånade
öfver våra hufvuden, och vi tog åt oss just så mycket vi ville och
tyckte oss behöfva.
Men på läsförhörsdagen hade vi allt evighetsstraff inpå lifvet med
skam och hädelse och hårda ord för de gamla och svagsynta, som
ofta i okunnighet och rädsla stapplade vid innanläsningen, och
mången gång handgripliga tillrättavisningar för de unga. Det var ju
visst ett slags välmening, det där, ty det var ju prostens innerliga
önskan, att vi alla, både gamla och unga, skulle kunna flytande läsa
innantill och lika flytande utantill både abcbok och katekes. Om vi
annars begrep något af katekesens konstiga och dunkla stycken, var
det inte så nogräknadt med. Hufvudsaken var innan- och
utanläsning.
Det fanns ju de som kunde allt detta. Som till exempel Eirs
Anders, som satt hvarje söndag, ifall han var hemma från kyrkan,
och läste först dagens evangelium och sedan for öfver både
katekesen och hustaflan och abcboken — jag tror, att Anders inte
lämnade ens kuckubönen i slutet af abcboken oläst —. När han då
höll på så där året om, var han så slängder i sin kristendom på
läsandagen, så att om prosten hade bedt Anders läsa
syndabekännelsen eller trons artiklar bakfram, så hade ingenting
fallerat för Anders. Han hade kunnat svara prosten ur katekesen till
och med i sömnen.
— Si, det är vackert af en så gammal man, sade prosten.
Och det tyckte vi att var rätt sagt, och vi var stolta öfver Anders,
som stod ibland oss som en ljusstake.
Och då prosten såg, att det gick an att vara så lärd och vetande,
så fordrade han, att vi alla skulle vara som Anders — om vi hade lust
och förmåga därtill eller ej. Inte hade vi lust, fast vi väl en och
annan kunde haft förmågan. Vi var ju världens barn och vi tyckte,
att världen var bra och att vi ingen orsak hade att vara onöjda med
den.
Det var världskärleken som band vår håg, sade prosten, och den
förde oss mot fördömelsen, tyckte han.
Men inte var det alltid bara världskärleken, som var mellanbalken.
Det fanns också andra orsaker — den tiden.
Det fanns de, som från åtta till nio års ålder kom ut i tjänst hos
andra och fick slita för brödet och sällan hade tid att taga en bok i
handen, och ingen fanns, som brydde sig om att lära en sådan läsa
— isynnerhet som det intet tvångsmål var därmed den tiden. Så
länge barnåren räckte, var det ingen sorg med den saken, men då
skriftskoltiden kom, började hans lidandes historia. Då fordrade
prosten, att den efterblifne stackarn skulle läsa lika rent och lägga ut
katekesen och bibliska historien och hustaflan och allt det där lika
väl som de, hvilka blifvit lärda ordentligt hemma af en läsklok farfar
och farmor eller de, som gått i skola hos blind-Matti. Första året fick
han sitta i latskolan hos klockarn och — om lyckan var god — kunde
han vid tjugoett och tjugotvå år ha klarat sig ifrån det där. Och det
växte skägg på hakan och han fick tjäna för mindre lön, bara för att
han skulle underhållas flere veckor om året i skriftskolan. Inte var
det för en sådan att tänka på giftermål. Han skulle ju gå fram först.
Ingen kan påstå, att lifvet just var fägnesamt för honom, om man
tänker på all den smälek han fick utstå för sin okunnighets skull.
Men inte tänkte prosten på allt det där. Han fordrade bara i stor
stränghet kunskaper af den, som inga kunskaper gifvits.
Jag kommer ihåg en läsandag för hela mitt lif, huru prosten
prässade oss alla, man efter man, kvinna efter kvinna, unga och
gamla, seende och halfblinda. Några ynglingar blef i tur och ordning
först luggade som stygga barnungar och sedan satta på skam under
det stora fållbordet, där de fick sitta ihopkrupna till läsförhörets slut.
Vi var så godt som förbi af ångest och räddhåga. Ingen slapp ut på
hela guds långa dagen. Inte ens prosten själf gläntade på dörren ett
enda tag, och jag kan ännu ej begripa, huru både vi och han kunde
reda oss. Min broder, som från barndomen var sjuklig och slagrörd
och var svag och dålig både till kropp och själ, hade ej på många år
varit med på något läsförhör. Prosten fordrade nu, att han
nödvändigt måste komma dit.
— Här står i kyrkboken ingenting om hans kristendom, mente
prosten, och han kan ju när som hälst dö, tyckte han.
— Ja, det kan han visst vördig prosten, tyckte också jag, men det
får väl bli vår herres sak att ta emot honom sådan han är och sådan
han har gjort honom. Det är ju omöjligt att få hit en så svag och
sjuk människa, och för resten, hvad ska det tjäna till?
— Alla här i läslaget känna ju honom, och orkar han ej sitta eller
stå, så kan han ligga där på bänken, vidhöll prosten, och jag har,
som herrans tjänare, rätt att fordra en undersökning af hans
kristendomskunskap, mente han.
Ännu så kan jag undra, hvar jag den gången fick makten ifrån att
säga ett bestämdt nej till prosten, fast det var på själfva läsandagen,
då alla man stod med darren i byxorna.
Men för det fick jag mig en särskild examen. Jag knep ihop
läpparna och tog emot.
Ändå så förstår jag inte riktigt prosten däruti, att han var så sträng
och fordrande af oss i fråga om innanläsning och utanläsning, men
inte så särdeles nogräknad med förståndsfrågorna.
Det tålde han då rakt inte, att någon visste mer, än han fordrade
att man skulle veta, eller om någon fördristade sig till att tolka ut
något ställe i skriften annorlunda än prosten hade tänkt sig det. Då
var vi besatta af andligt högmod, sade han, och för det skulle vi
äfven näpsas. Vi skulle precis hänga som på en besmansnagel med
vår kristendomskunskap, och det fick inte vippa öfver på någondera
sidan. Annars fick vi det hett för oss i båda fallen.
 Skolfars Fina glömde väl inte i all sin dag näpsten hon fick, då hon
en läsandag fick utlägga om Zakeus i mullbärsträdet och huru och
hvarför Zakeus kröp dit opp.
Si, det var så, att Fina var dotter till skolmästarn blind Matti — vi
kallade honom vanligen skolfar — och hon hade från tidiga
barndomen hört Matti för bygdens bara utlägga om bibliska
historien, och hon hade kanske kommit att tänka öfver ett och annat
däruti mer än andra, och som hon hade ett ljust hufvud och en god
talgåfva, så gick det läckert för henne, när hon kom fram för
prosten.
Men som deras funderingar om Zakeus och hvarför han
grasserade i mullbärsträdet inte stämde in med hvarandra, blef de
oense.
Det vill säga, Fina sade väl ingenting, men hon smålog något.
— Hör du, sade prosten, om du har ett svin, så är det väl du, som
skall sätta mathon för svinet och inte svinet för dig.
Det fick vara med Zakeus som prosten ville, ty Fina hade ingen
vidare lust att klarera den saken. Men det ryckte i munvinkeln och
tårarna tillrade småningom fram, och när hon ändtligen slapp bort
från bordet, brast hon i gråt i kakelugnsvrån.
Två gånger om året fordrade han oss till nattvarden, om vi hade
behof af det eller ej. Han satt själf på söndagsmorgnarna före
gudstjänsten i sockenstugan bakom bordet med den stora kyrkboken
uppslagen framför sig och en sträng uppsyn och skarpa blickar
bakom glasögonen.
Där gaf han dagens nattvardsgäster i tur och ordning, som de
framkom till bordet, ett särskildt förberedande skriftermål, förrän
han framför altaret i kyrkan lät dom och straff och död braka lös
öfver dem.
Det var inte bara för våra synder i allmänhet, dem, som enligt
skriftens ord, hvarje människa bär inom sig, han bestraffade oss. Vi
kunde inte begripa, hur i all världen han hade så noga reda på alla
våra privata synder, dem, som vi tyckte, att präst och kyrka hade
intet att skaffa med. Men reda hade han på all vår praktik, och
straffas skulle vi för allt.
I somliga fall blef man tvungen att fundera ut något råd.
 Vi sökte på kyrkbacken reda på någon karl, som stod i något så
när godt anseende hos prosten, och honom sände vi in i
sockenstugan för att skrifva upp oss andra storsyndare till
nattvarden. Så slapp vi från saken med litet mindre ledsamheter, än
om vi själfva klifvit fram till dombordet.
Vi kom till sist underfund med, hvarifrån prosten tog all sin
vetskap om våra göranden och låtanden.
Det var en gudelig käring, Västerbergskan, som ifrån våra trakter
sprang till prosten med skvaller om vårt lif och lefverne.
Men när vi engång fick reda på postkäringen, så var den saken
snart botad.
Det var brukligt, att vi, som hade skog, i julhälgen körde ett lass
ved åt byns handtverkare och alla gamla, orkeslösa gubbar och
gummor, som således fick ved för vinterbehofvet. När då
Västerbergskan på nyåret gick omkring och bjöd oss till vedtalko, så
sade vi åt henne:
— Eftersom du är prostens postmästare, så är det väl han, som
ska skaffa dig ved för besväret. Du kan väl ej göra honom en så god
tjänst för intet. Af oss har du ingenting att vänta. Och därest du inte
slutar opp med postföringen din, så ska du i vinter få frysa ihjäl i din
stuga, dig till straff och andra prostens postkäringar till varnagel.
Den vintern fick Västerbergskan bli utan ved, men därefter var det
slut med postföringen från vårt håll, och vi fick vara i fred med våra
privata synder.
En vinter fick han det i sig, att han skulle lära gamla skärigubbar
läsa, sådana som stod på kanten af grafven. Det fanns sådana
därute i skäribandet — och uppe i landet med, om man skall säga
som sant är — som inte kände ett a engång, fast de hade mött det
på landsvägen, och för deras eviga välfärds skull beslöt prosten att
lära dem läsa med gevalt. Ty läskonsten, läskonsten, den var nyckeln
till saligheten.
Men tror någon det, att gubbarna var så fasligt angelägna att få
den nyckeln?
Han sände först bud omkring i skärgården, att de och de
namngifna åldringarna skulle infinna sig i kyrkbyn, där de skulle få
undervisning i läskonsten.
 Inte kom där någon och var angelägen om det.
Han sände ett bud till och han sände flere, men där kom ingen.
Då sände han skallfogden och brofogden med hästar och slädar ut
till skärgården för att taga fast gubbarna och med våld hämta dem
till kyrkbyn.
Kronomakten lyckades verkligen infånga några tiotal af de
uppbådade gamla och hämtade dem dit upp.
Och där satt de i veckotal under vårvinterns solljusa dagar och
lärde sig läsa ur abcboken. Klockarn och kyrkovaktmästarn lärde.
Mat fick de gratis på gästgifveriet, på socknens bekostnad, hette det.
Men socknen sade ifrån och mente, att det som prosten hade
ställt till utan socknens hörande och tillstånd, det fick han äfven
sköta om själf.
Då fick skolan hemlof och det utan kronoskjuts. Men om gubbarna
var redo för evigheten, kan man lämna osagt. Åtminstone fick de
därefter vara fredade för all läskonst och ha sitt för sig och gå in till
vår herre i evigheten sådana de voro, ty historien blef prosten rätt
dyr, hörde man sedan från gästgifveriet.
Jo, jo, gamla hästar skall man inte lära att bli gångare!
En ung ogift kvinna, som en höst födde ett barn, kom från den
yttersta skärgården vid våren och öppet vatten en söndag upp till
kyrkbyn för att begå nattvarden, efter hvilken hon hade trått och
längtat hela den långa vintern därute i den mest aflägsna kanten af
socknen. Hon hade tagit sitt lilla barn med sig och lämnade det i
vård hos klockringarhustrun. Själf gick hon på söndagsmorgonen till
sockenstugan för att bli uppskriven som nattvardsgäst.
På hösten strax efter syndafallet hade hon enligt sed och lag i
sakristian efter gudstjänsten fått sin examen af prosten. En må tro
han var inte mild mot sådana!
Nu spädde han på ett tag till vid nattvardsuppskrifningen, när hon
blyg och rädd och med sveda och ångest i hjärtat kom fram till
bordet.
Så med ens märkte han i sina papper och böcker, att hon hade
årets kyrkoutskylder obetalade. Det var en mark och trettio penni,
och dem fordrade prosten, att hon först skulle betala, förrän hon fick
gå till vår herres nattvardsbord. Man måste aftvå sig alla skulder,
sade prosten.
Flickan stackare grät och sade, att hon haft det svårt under
vintern och inte haft råd att betala sina utskylder, då hon haft knappt
om arbete och barnet måste hafva sin vård och skötsel. Och nog
visste hon, att det var orätt af henne att inte ha betalat sina
utskylder till kyrkan. Men hon hade en så stark längtan efter att få
begå nattvarden. Hon hade längtat därefter hela vintern, fastän
kölden och den långa vägen hindrat henne att komma upp till
kyrkbyn. Nu, då hon kunnat taga sitt barn med sig i båten, hade hon
kommit och bad nu prosten om att få gå till nattvarden. Sina
utskylder ville hon nog betala, så snart hon fick arbetsförtjänst.
Men prosten sade nej till det. Sina utskylder skulle hon betala
först, förrän hon kunde få gå fram till herrans bord.
Flickan hade en nästan ny duk på hufvudet, ej af silke, ty därtill
var hon för fattig. Det var en svart ylleduk, och hon gick med den till
klockringarhustrun och bad, att hon skulle köpa duken.
Hon förbarmade sig och köpte duken för en mark och trettio
penni. Flickan förde pengarna åt prosten och blef uppskrifven som
nattvardsgäst.
I den hårda tiden under nödåren, då tyfuspesten regerade och
ryckte bort folk som då man slår ned säden på åkern, dog smedens
tre barn i tyfus tätt på hvarandra, och de skulle begrafvas alla tre på
samma söndag.
Då smeden, som själf legat sjuk en lång tid i tyfusen, skaffat kistor
och svepning åt barnen, var han så barskrapad på allt. Och när han
skulle betala prosten för jordfästning, graf och klockor, fattades
honom aderton penni.
Det var om morgonen före gudstjänsten och prosten bad honom
gå ut på kyrkbacken och söka bland kyrkfolket någon, som kunde
låna honom det som fattades.
Smeden gick, men fann inga bekanta. Han gick åter till prosten
och bad om anstånd med betalningen. Han ville nog genast betala,
då han hunnit skaffa pengar, bara barnen nu skulle komma i jorden.
Men prosten höll fast vid sitt och sade, att de tre kistorna skulle få
stå kvar vid kyrkogårdsporten så länge, tills smeden hunnit skaffa
dessa fattiga aderton penni.
Då förbarmade sig kapellanen, som var ung och nyss inflyttad i
församlingen, öfver smeden och följde hans barn till grafven och
jordfäste dem, fastän aderton penni fattades i betalningen.
Med prosten gick det aldrig att jämka ut något.
Om lifvets härfva ibland trasslades till för en och annan af oss, så
var det inte värdt att reda ut den. Det var inte värdt att försöka ens.
Det gick inte att pocka och inte att lirka och inte att jämka med
något. Vi fick vara nöjda och taga allt som det var — om det än var
tokigt och bakfram och lätt hade kunnat vändas på rättsidan igen.
Som till exempel det där med Hökskan.
Höken, som var en gammal soldat, hade blifvit mordisk och elak
mot sin hustru, Fredrika. Och som folk den tiden gick till prästen
med alla sina bekymmer och han skulle reda ut allt trassel i
församlingen, så gick Hökskan till prosten och klagade sin nöd och
sade hur svårt hon hade det vid mannens hårda beteende och
önskade få boskillnad från Höken för att få lefva i fred.
Men hon hade lika så godt kunnat gå med det där till hällebärget.
Prosten menade att det var orätt gjordt af Hökskan att söka
skilsmässa, då hon engång inför gud och hans kristliga församling
lofvat Höken trohet i lust och nöd. Och när du har hoppat i tunnan,
får du vara i tunnan, tyckte han.
— Han slår ihjäl mig till slut, vördig prosten, sade Hökskan. Är det
då inte bättre, att jag går ifrån honom förut, än att han blir olycklig
och kommer på fästning för min skull, efter vi nu ser, att vi inte
passar ihop?
— Det är detsamma hvad slags död du får, bara du är beredd,
sade prosten. Du skall vara som ett lamm, det till slaktning ledes,
och som ett får, det stilla tiger för sin klippare.
Och därmed fick Hökskan gå.
Huru Höken sedan plågade henne nästan till döds, är en annan
historia.
Jag undrar, om han under adjunktstiden någonsin stuckit ett par
strån i kors för något kvinnfolk, han som andra. Som prost var det
säkert, att han inte kunde tåla dem, ty stod ett kvinnfolk framför
honom i förhör eller annan examen, så knep han hälst ihop ögonen
för att slippa åsynen af frestaren.
Han hade ju visst en ung fogde, som skötte om arbetet på den
stora prostgården. För världen var han bara prostens fogde, men
världen såg nog, att fogden liknade prosten som en kopek den
andra, så att hur det förhöll sig med den saken vet man inte så
noga.
Oss förmanade han att inte samla ägodelar i denna världen. Själf
hade han genom stor snikenhet samlat så mycket, att släktingarna,
som efter hans död kommo från östan och västan stred och
processade om grejorna i många år efteråt. Fogden, som hade
många års löner inne, hade fått bli utan sitt, om inte häradsrätten
dömt ut hvad honom tillkom.
Men vid hädanfärden höll vi ett dundrande kalas, och det togs ur
hans eget kassaskrin, och församlingens äldste bar stoftet till
grafven. Men tung var han som en sten att bära, sade gamle
gästgifvarn från vår by, som var med och bar.
— Jag har under mitt långa lif burit många till grafven, sade han,
somliga tunga och somliga lätta, men maken till börda som prosten
har jag aldrig lyft. Det var som att sänka en kvarnsten i hafsens
djup. Då kapellanen, som gick tätt efter kistan, slog med
psalmboken i kiständan, kändes det som om det skulle lättat ett tag.
— — Jo, jo, man kan väl förstå hvad det var som tyngde! Visst var
han ju en storväxt karl, prosten, men när vi åtta karlar högg tag i’n,
så borde det väl ha gått som en dans att få’n i jorden, skulle man
tycka, ifall att det bara skulle ha varit stofthyddan som tyngde.
Ja, han ligger där nu, vår herde, alldeles utanför kyrkdörren. Där
syns hans grafsten till evärdeliga tider, och där ligga många andra
med af hans hjord. De ligga där man i man och kant i kant, och
ingen kan säga, hvem som är agnar och hvem som är hvete, hvem
som är get och hvem som är får.
 Professorn.
När folk klagar öfver hur ledsamt och otrefligt det är att vara sjuk
och nödgas besöka doktorn, säger gamle Abrahamsson:
— Riktigt roligt har det väl aldrig i lifvet varit med den saken, men
i alla fall är det nu bara en lek mot förr, när man sku’ gå till
professorn.
Si, professorn — han var inte så synnerligen god att gå till för en
som var i sjukdomens nöd. — Ty han var argsint och ursinnig och
kunde surra som en bålgeting och svära för rakt ingenting, så att
han nära på skrämde lifvet ur en frisk och ännu mer ur en sjuk, där
lifvet bara satt så godt som i lillfingerändan, när man kom till’n.
Blef man sjuk, så visst drog man ut så länge som möjligt var,
innan man for till honom för att söka bot. Man försökte först allt
annat på jorden som bota kunde, både koppkäringar med yxor och
horn och ådersnäppare, och man slog harpa och frågade väder och
vind och man offrade och man trollade i alla vädersträck och
glödgade brännvin, så att lågan lyste himmelsblå och tog hett
bastubad för att häfva det onda.
Och mestadels hjälpte det där oss.
Men syntes det någongång så, att allt sådant var fåfängt och att
man intet annat hade för sig än döden eller professorn, så for man
ändå först till professorn, innan man började kämpa med döden.
Var man måttlig i tal och svar, gick det lättare att komma öfverens.
Men om man bara ville utlägga lite vidlyftigare om huruledes man
trodde, att krämpan hade uppstått, och hvar man trodde, att
sjukdomen hade sitt upphof och hur den kändes i kroppen, så hann
man bara börja. Man fick aldrig utlägga det där ordentligt, förrän det
blef en ilska och ett spring af och an och ett svärjande, så att de
andra sjukstackarna, som satt utanför och väntade, förskrämdes och
darrade som asplöf, när deras tur kom.
Jag höll mig allra hälst undan allt doktorerande den tiden, eller
ock, som jag redan sade, försökte jag andra konster.
 Men engång blef jag så eländig i halssjukan, att intet annat
hjälpte, än att fara till professorn. Fast nog satt det så hårdt åt, att
jag ett par gånger svimmade, medan hästen spändes för, och det
slog granna stjärnor för ögonen. Och när jag kom till stan och gick
till professorn, visste jag just jämnt och nätt till mig. Så usel hade
jag blifvit, starka människan.
Som bäst var, kunde jag säga just ingenting, då halsen satt fast,
och vi tycktes komma rätt bra öfverens. Han svor ju visst lite och
smått, men det bekom mig inte stort.
När han då var utsvuren, kom han och synade mig noga in i
halsen.
Så tog han fram don och tillbehör och sade:
— Vi ska’ skära den fan!
Men först ställde han dörren på glänt och sade till mig:
— Genast som jag skurit får ni springa ut på gården och spotta.
Kom ihåg att ni inte spottar på mina mattor.
Jag försökte i min svaghet minnas detta. När han hade pickat ett
par hål i halsen på mig, for jag ut som en raket, och då jag harklat
ur mig det värsta af halseländet, kom jag in igen och betalade.
Men då var han i ilska och uppror på nytt.
— Var det er far som ni hade med er? skrek han.
Han hade sett en karl sitta och vänta utanför dörren.
— Nej, inte kände jag honom, sade jag.
— Då ä’ de’ någon annan djäfvel igen! Kom in din fan! röt han.
Jag slank ut och den andre stackarn in, och att det inte blef någon
god mottagning för honom, det kunde jag höra, där jag stod och
drog pälsen på mig.
Det var första gången jag var hos professorn i mina egna
angelägenheter. Sedan var jag där flere gånger i andras.
Far min, som i all sin tid var frisk som en tjärstubbe och inte på
fyrtiosju år legat i sängen för någon sjukdom, gick en dag om
vintern i stockskogen och bröt axeln ur led. Det riktigt syntes
ofvanpå väst och jacka, hvar felet satt, och vi såg, att intet annat
halp, än att köra med honom till professorn.
När jag kom in med far, stod professorn påklädd i mening att gå ut
i stan, och det var en opasslig stund för oss. Ty när han var i den
farten, fick man vara huru sjuk och dålig som hälst, utan att han gaf
sig tid att se på en. Han gaf då jämnt jäkeln i alltsammans. Dit han
hade ämnat sig, dit skulle han.
— Hva’ fan har ni för fel? frågte han far som i förbifarten.
— Jag har axeln ur led, sade far. Det gick i dag i skogen.
— Nå, behöfde ni då komma hit med det där? Far hem igen
gubbe, och lyft något tungt, så försvinner väl felet af sig själft, och
kom ihåg, att ni inte springer hit till mig med allting, sade
professorn.
— Inte har jag väl sprungit för ofta, tyckte far.
— Men i dag var det inte alls nödvändigt för er att komma hit,
sade han och rök ner för trappan.
Jag förde hem far igen lika god som jag fört honom dit.
Men när far därhemma krånglat sig ur släden, gick han in i bastun
och tog med båda sina händer ett säkert tag i kanten af
mältanlafven och hängde där en stund, tills det sa’ knäck i axeln.
Den hade gått i sitt esse igen.
Inte kan man säga, att professorn var så dum häller, ty det var en
bra kur åt far — och billig. Fast det såg gement ut i början, när han
körde ut oss så burdus. Sku’ far den gången bara ha pros’tera på
behandling, så sku’ professorn väl ha läst några hundratusen
sakramentskade djäflar över honom och till sist ändå kört ut honom,
för så brukade han göra med dem, som han tyckte sprang dit i
onödan.
Som till exempel Konsiln och Karl-Magnus.
Konsiln hade fått en bulnad i vänsterögat och det värkte och var
svullet så ögonlocket hängde ända ned över näsan, och alltsammans
såg grömt ut och han var omöjligt karl till att handtera hästen eller
taga sig fram ensam. Karl-Magnus for med som sjukhjälp och kusk.
Professorn stod också nu resfärdig, när Konsiln och Karl-Magnus
trädde in och började utlägga om ögat.
De tog det lite för vidlyftigt, och så började gallan jäsa öfver i
professorn.
— Behöfde ni, edra satans djäflar, komma hit med det här? Finns
där inte i byn någon gammal förbannad trollkäring, som har kunnat
bädda det här?
 — Nej — — inte fanns det, tyckte de.
— Åhå, de’ va’ en dålig by, sade han.
Så gick han fram till konsiln och ryckte till i öglocket.
— Sir ni inte att bölden just spricker? sade han.
— Nej, inte hade de sett.
— Ja, då har ni inte alls begagnat de ögon vår herre har gett er.
Hvad väntar ni på? Går ni inte än?
— Nå, vi tänkte att om professorn sku’ ha kunnat skrifva någon
medicin.
— Ta’, ta’, edra satans djäflar, ta hela apteket. Nog kan jag skrifva,
så att ni kan få det alltsammans, skrek professorn och hoppade som
en gummiboll omkring i rummet.
— Patienterna fick ge sig i väg. Konsiln, som var förlofvad karl, fick
lust att på hemvägen hälsa på sin flamma, fast han bara såg med
det ena ögat.
— Karl-Magnus tyckte det var synd att neka honom det och styrde
därför af till gården, där hon tjänade ladugårdsflicka.
Men medan de sysslade med hästen, stötte Karl-Magnus af
oförsiktighet emot det sjuka ögat. Bölden sprack, och ögat blef efter
ett par dagar bra igen. Så det var en lika god kur som far mins —
och lika billig.
En annan gång var han dock lite jäkligare mot en ensam
karlstackare, som han såg komma gående öfver gården, just då han
ämnat sig i väg ut.
— Då for den lede i honom — annat kan man ju inte säga — så
att han inifrån sitt rum vred rigeln för dörren.
Karlen kände på dörren och drog i den för att komma in. Men den
satt fast.
Därinnanför svor professorn:
— Ä’ de’ inte nog med att jag skall stå här och syna er både in-
och utvärtes? Ska’ jag ännu därtill, edra sjutusandjäflar, stå här och
passa upp er i dörrarna, så att ni får stiga in! Vill du inte din djäfvel,
få opp dörrar, så kan du stå där ute eller gå hem och lära dej först
att öppna en dörr, innan du kommer hit. Dra på för fan!
Karlen spände och drog utanför och undrade om dörrvirket hade
svällt eller om det var något annat fanstyg med det. Professorn höll
på med sitt därinnanför.
Han som drog förlorade tålamodet.
— Där må nu sitta den gråe själf och hålla i dörren, efter den
sitter som fastbeckad. Men jag ids int’ stå här och dra handkaflan
med honom. Nog förstår jag nu, hur det hänger ihop med den här
saken, tänkte och gick fort bort.
Si det var så, att det taltes om, att professorn var frimurare. Och
en slik’ en är det ej riktigt med. Jag vet ej, om det är sant, men det
fanns historier om honom, som inte voro goda att höra.
— När jag en gång var där — om det var med en skinka, som han
beställt, eller om det var med ett lass ved, minns jag ej mera — men
det var tidigt på morgonen, och den gamla hushållsharpan hans var
utgången, så att professorn kom själf ut i köket och gjorde klart med
affären. Och då hade han bara skjortan på sig, och jag såg med
mina egna ögon, att han hade några underliga grejor i ett band om
halsen. Det såg ut som klubbor och murslefvar, och jag tänkte, när
han snodde in igen:
— Det där ä’ visst frimurargrejorna hans, men — tvi, så’na don
sku’ då aldrig komma om min kristna hals!
Och jag tänkte vidare, när jag gick ut igen, att om han ändå sku’
ha det förståndet att kasta det där ifrån sig, så skulle kanske det
onda vika ifrån honom. För han var ingen dålig karl i sig själf,
professorn, om han inte hade gett sig i slang med frimurarsällskapet,
för de’ var det som hade fördärfvat honom. Det tror jag och många
andra.
Men å den andra sidan var det också för märkvärdigt med honom,
att han hade all världens däjeliga blomster ikring sig både inne i
rummen och utanför på gården om somrarna. Och det är inte vanligt
att karlfolk sysslar med sådant; allraminst tyckte man, att
professorns håg skulle stå till det. Men sådan var han.
Girig och snål var han inte häller, fast det sku’ då inte ha synts oss
så underligt. Hans taxa var tio kopek, men han tog ofta, om det så
passade sig, betalningen in natura — en bytta smör, en äggost och
sådant där — det var han mycket glad öfver. Men många fattiga
stackare, som det fanns så godt om den tiden, botade han ofta utan
tiokopekar eller förningar. Så att den synden hade han ej på sig att
han var snål.
Han var förstås ogift och hade ett styggt, äldre fruntimmer, en
änkefru med lång hvass näsa och ögon som pliggsylar, som skötte
hushållet och emellanåt bistod professorn med att träta på folket
som kom. När man kom in i köket och sku’ höra sig för om
professorn var hemma och tog emot — det var ingen viss
mottagningstid, som nu, och intet tidningsblad att kungöra därom —
så fick man först lite snäsor där, att börja med, fast det var ett intet
mot det, som sedan kom.
En enda gång, som jag har hört om, lär dock Mattas Daniel ha satt
likasom tappen i tunnan.
Hans broder låg svårt sjuk — hvad det var för fel på’n, kommer
jag nu ej mera ihåg — men dålig var han, och lifvet stod i fråga, och
summan var den, att Daniel fick fara till professorn, för där var ingen
annan i huset som tordes göra det, efter allt hvad som hörts om
honom.
När Daniel kom in i köket och frågade sig för om professorn var
hemma, snäste änkefrun med pliggsylsögonen.
— Så springer di här också, och vet int’ att professorn har
främmande.
— Efter han har främmande, så är han hemma, sade Daniel och
gick utan vidare krusningar in.
Professorn hörde att någon kom in. Han tittade ett tag i dörren,
men slog den igen, utan att bry sig om Daniel.
Daniel väntade en liten stund, men så miste han tålamodet. Han
steg in till professorn. Ty Daniel han var inte af den sorten som
krusade för någon.
— Jag har sjukbud, sade han. Min broder är sjuk. Så och så är det
med honom, sade han och utlade om sjukdomen.
Professorn såg både surt och bäskt på Daniel, men i de
främmandes närvaro bjöd han till att hirta sin syndiga natur och
sade tvärt som när en klipper af en tråd:
— Hva’ tror ni, att jag ska kunna göra åt de?
— De’ ä’ jag som frågar, sade Daniel.
 — De’ ä jag som frågar, sade han en gång till, när han såg, att
professorn spände ögonen i honom, jag har inte kommit hit för att
lära professorn.
Ett sådant ovanligt tal gjorde professorn nästan maktlös, och han
kom sig ej för att säga hvarken godt eller ondt till Daniel på en god
stund.
Han satte sig tyst vid bordet och skref ett recept på flere slags
böter från apoteket, och sen gaf han Daniel or’neringar om, hur den
sjuke skulle skötas. Och en bra kur var det. Det dröjde inte många
dagar, förrän den sjuke kom till hälsan igen.
Jag tänker att om hvar och en sku’ ha stått på sin kant emot’n,
som Daniel gjorde, så sku’ han väl sist ha vant sig af med sitt
syndiga sätt mot folk. Men när vi var nöjda och tysta tog emot hvad
vi fick, blef han så van vid det och tyckte väl, att det liksom hörde till
saken, och när han dessutom hade den naturen, så var det väl intet
att undra öfver.
Men aldrig i mitt långa lif har jag haft så roligt som den gången,
då professorn tänkte ge stryk åt Teir-gufars dräng, Nordberg. De’ va’
pengar värdt att se på.
Vi låg i hålld’n, jag och Nordberg.
Professorn kom från Helsingfors och hade två främmande
fruntimmer med sig — säkert några släktingar gissade vi — och ville
ha två hästar från gästgifveriet. Nordberg och jag var lediga. Jag fick
professorn och Nordberg släktingarna, och så for vi i väg med dem.
Nordberg körde förut.
När vi kom ett stycke på väg, började professorn knota över, att vi
körde för sakta och skrek åt Nordberg, att han skulle öka på farten.
Nordberg, som aktade hästen som sin ögonsten och aldrig for
oskonligt fram med den, tyckte, att när han körde med vanlig
hållfart, så hade professorn ingenting att påstå. Han låtsade ej om
tillropet.
— Vänta din sjutusan djäfvel! sade professorn.
Så bad han mig hålla stilla och ropade åt Nordberg att också
stanna.
Vi stannade båda och undrade hvad han tänkte ta’ sig till.
 Han kröp ut ur fällar och täcken, som jag hade gärdat omkring
honom, tog piskan, som var hans egen, och steg i snön bredvid min
släde fram till Nordbergs.
— Aha, nu börjar det, tänkte jag, nyfiken att få se på. Få si hur
knäfveln Nordberg ska’ reda sig.
Nordberg steg också full af undran ner från kuskbocken.
Professorn måttade åt honom med piskan.
— Jag ska’ lära dig din fan att köra för sakta! Och så sku’ han
ge’n.
Men Nordberg sprang vig som lekatten öfver till andra sidan af
släden, och där stod han och skrattade.
— Huhuhuhuhu!
Hän brukade skratta på det där sättet.
Jag satt också och skrattade, och hvad fruntimren i Nordbergs
släde gjorde, vet jag inte, men nog knyckte det i byltena ryckvis.
Professorn blef ursinnig, när Nordberg sprang undan och
skrattade. Hade han fått åt honom ett par rapp, så hade han väl fått
det lättare sen, men hva’ sku’ Nordberg stå där och låta slå sig för
ingenting, unga starka karlen. Hade han varit elaksinnad, så hade
där kunnat bli ett häfvare slagsmål midt på landsvägen, för
professorn var ingen vali’ karl, han häller. Men Nordberg var alltid
godsint och beskedlig och skrattade bara åt allting.
Han sprang rundtomkring släden kuttrande som en orre i vårspel:
— Huhuhuhuhu:
Professorn efter och svor och måttade, och så där höll de på en
stund.
Men när han inte fick det att ta’, började han kanske skämmas,
och så tröttnade han väl, för det kostade på’n så inpälsad som han
var i restulubb och omband. Svetten rann af gubben, när han kröp in
i min släde igen.
— Har du fått nog nu, tänkte jag.
Visst var det förargligt för honom att ta för sig en sak och
ingenting få uträttadt — som det väl sku’ ha varit för hvar och en uti
dylikt fall.
— Vänta du, din djäfvel, bara vi komma fram till stan, sade han till
Nordberg hjärtligt och innerligt.
 Men sen sade han ingenting på hela vägen. Inte ens om farten.
I stan bad han oss komma in och få pengar.
— Gå du in och tag pengarna, sade Nordberg till mig, jag ser efter
hästarna. Troligen ämnar han ännu försöka få åt mig ett rapp.
Jag gick in och fick pengarna, och han såg rätt glad och nöjd ut,
som om inga mankemang skulle ha varit mellan oss på resan.
Men en rolig syn var det i alla fall, och jag kommer ännu ihåg
Nordbergs skratt för hvar gång jag färdas längs vägen och kommer
till det samma stället, och jag måste själf skratta, när jag far där
förbi.
Många doktorer ha vi haft sen dess, hvar och en efter sitt sinne,
men ingen har vi haft, som har varit lik professorn. Och många nya
och konstiga sjukdomar ha uppstått, som ingen förr hörde talas om.
Till exempel lungsoten, den sa’ professorn, att han inte mycket
trodde på. Efter hvad han sa’, så är den annorlunda beskaffad än
hvad den nu utmålas.
Fast nog ä’ ju doktorerna grömma och råmodiga nu också. Till
exempel när de gå med knifven på lefvande människor. Jag undrar
hvad professorn skulle ha sagt om den metodiken.
Men jag har tänkt ofta, att kanske det liksom hör till doktorsyrket
att vara så humörlig och mordisk och skarphjärtad. Det är ju i grund
och botten ändå bara välgärningar, som en doktor gör — hur han än
svärjer och hur han än skärer.
 Österbottningen.
Vi hade förr i världen en trollkarl, som var vidtberömd och omtalad
kring land och stad för sin stora allvetenhet och konst. Det var som
om han skulle haft nyckeln till allt mellan himmel och jord.
Han hette Holmström och var hemma i Österbotten, och
österbottningarna hade namn om sig att kunna trolla mer än andra.
Väl var det så, att vi kunde den konsten till husbehof lite hvar och
en, när det behöfdes, men österbottningarna voro så skickliga i
trollkonsten, att somliga hade den till sitt yrke och flyttade till andra
trakter och lefde där på trolleri.
Hvar de hade fått all den myckna konsten ifrån är inte godt att
veta.
Det sades, att Moses, som var en kunnig trollkarl, hade skrifvit
upp alltsammans i en sjätte bok, som kallades svartkonstboken. Men
munkar och präster tyckte, att det var onödigt att alla människor fick
lära sig svartkonsterna, ock så tog de bort ur skriften den sjätte
Moseboken. Den lär ändå ha funnits som lös här och där, och när då
någon, som hade goda anlag och ett klyftigt hufvud, kom öfver den,
så studerade han sig till trollkarl.
Boken lär ha funnits äfven i Österbotten, och därför voro de
däruppe i den landsändan så kunniga i trolldom som ingen annan i
hela landet, inte ens finnarna häller. Och visst är det, att inte har det
funnits förr eller senare här i trakten en sådan mästare i trollkonster
som österbottningen.
Han kunde skaffa stulet gods igen bara som på en vink. Med det
var han snällare än en polishund nu för tiden. Och så kunde han
straffa tjufvarna med detsamma.
Hvad han därvid brukade för konster vet jag inte, men alla tjufvar
var rädda för österbottningen, och när ryktet gick omkring, att den
bestulne hade varit hos österbottningen för att få sitt tillbaka, så var
det visst, att tjufvarna första passande natt förde grejorna dit,
därifrån de tagit dem. Så i det fallet var österbottningen till stor
nytta för trakten.
Det var på en höstmarknad som en Strömforsbo i folkröran miste
pengbörsen med tjugufem mark i och allt. Men så råkade han just i
detsamma träffa på Holmström, som varit ner och köpt fisk af
skäriborna, och talte om för honom olyckan med pengarna.
— Du får dem nog tillbaka, bara du väntar en stund, sade
Holmström.
Så gick de båda tillsammans några slag af och an och såg på
marknaden, och sen gick de in till Bergströmskan och beställde kaffe
och annat, och de satte sig vid fönstret, Strömforsbon och
österbottningen.
Men de behöfde inte länge sitta där, förrän tjufven kom med
pengarna tillbaka.
— Ska vi straffa honom med något? frågade Holmström.
För den som ville kunde han lägga obotliga sjukdomar till straff på
tjufven.
Men Strömforsbon ville inte det. Han var nöjd blott han fick sitt
igen. Tjufven fick gå helbrägda därifrån, bara han betalade
omkostnaden, som inte lär ha varit så dryg häller.
En timmerman hade vid skeppsbygge på varfvet förlorat sin yxa,
och han trodde, att någon hade stulit den af honom. Om aftonen
gick han till Holmström och frågade råd.
— Jag kan inte säga det nu, sade Holmström, jag måste ha natten
på mig. Men du får inte vara här i natt, utan kom hit i morgon i god
tid, så skall jag säga dig, hvar yxan finns.
Nu var karlen nyfiken att få se på hvad sätt Holmström tog reda
på yxan, och hvilka konster han därvid brukade, och så gick han in i
en lada där i närheten och väntade för att få se, hvad som skulle ske
under natten.
När klockan blef tolf, så kom österbottningen ut på trappan och
ropade tre gånger:
— Kucku, kucku, kucku!
Och kucku kom också flygande. Men det var ingen kuckutid på
året, så man kan väl begripa, hvad det var för en fågel.
Holmström frågade kucku hvar yxan fanns, och kucku sade:
 — Under spånorna vid bygraget.
Och så gick Holmström in och kucku flög sin väg.
Men han, som låg i ladan, hörde alltsammans, och när han nu
visste, hvar yxan fanns, så tyckte han, att det var onödigt att vänta
till morgonen. Han gick ner till sitt båtbygge vid varfvet och sökte i
spånorna, och där låg yxan under dem, som kucku sagt.
Han kunde stämma blod med ögonen, och han gick på en nyslipad
lies bett med bara fötterna, utan att få så mycket som en rispa
under fotsulan.
Och så var han skottfri. Bara han först fick taga i byssan med sina
händer, så tog intet skott från den på honom. Där var ingen som
riktigt trodde på det först. Men han lät dem försöka. Han tog ett tag
i byssan, och så ställde han sig vid bodväggen och lät dem gå an
med kulor och krut mot bröst och mage och sidor och annstans
med, men intet hål fanns på hans kropp, och ingen visste, hvart
kulorna tog vägen.
Men själf kunde han skjuta ihjäl en annan människa till och med
på hundra mils afstånd.
En Lovisasjöman kom en gång upp i en stad i Österbotten, där
båten lastade plankor.
Lovisabon slog sig där på sjömänners sätt i slang med en flicka.
Men när båten var färdig att segla bort, sade flickans fader, som
också var en kunnig trollkarl, att om inte sjömannen inom år och dag
skulle komma tillbaka och gifta sig med flickan, så skulle han,
gubben, skjuta ihjäl honom på hvilken kant af jorden han än befann
sig, och det skulle ske precis på dag och timme ett år därefter.
När årsdagen kom, var sjömannen i Lovisa, och han var inte
hågad för ett giftermål i Österbotten.
Men när timmen nalkades, blef han orolig och gick till Holmström
för att få hjälp. Och så tog Holmström ihop med saken.
Han stjälpte en tom tunna ute på gården med bottnen upp, och
sjömannen fick krypa in under tunnan och sitta stilla där, tills allt var
öfver. Så hällde han ett par skopor vatten ofvanpå tunnbottnen, så
att han fick där som en liten vattenspegel.
Sist tog han ett gammalt gevär inifrån stugan och ställde sig på
utkik vid vattenspegeln, ty det var däri han skulle se den andre, som
var uppe i Österbotten och vid det laget rustade sig att skjuta på
sjömannen.
— Syns han redan? frågade sjömannen inifrån tunnan, ty han blef
orolig öfver hvilket slut allt det där skulle ta.
— Jo, nu syns han, sade Holmström. Han kommer nu ut på
trappan och har ett gevär i handen. Men nu är det jag, som skjuter
först.
Och så sköt han ett skott i luften.
— Tog det? frågade sjömannen.
— Ja, kom fram ur tunnan nu bara. Han föll död ner på trappan,
sade Holmström.
Hans viktigaste göromål var dock att bota sjukdomar, och för det
blef han mest anlitad och praktik hade han ofta mer än professorn
själf.
Han botade alla slags sjukdomar, om de sedan var komna ur
vatten eller vind, och mångahanda botemedel kunde han använda,
som ingen annan människa rätt kom underfund med. Man visste
bara, att den ondes konster var det alltihop, och afgrundsfursten
stod Holmström i förbund med för tid och evighet.
Vissa svåra sjukdomar kunde han inte bota på annat sätt än
genom att gå med den sjuke om natten in i en kyrka.
Det var det sista och skarpaste han tog till, och inte hände det
häller ofta, att en sjuk följde med österbottningen om natten in i
kyrkan. Ty var nu en människa hur råmodig som hälst och utan all
religion och utan all försynthet för de heliga tingen, så var det för
honom inte något lätt steg att taga, det där. Mig skulle de inte ha
fått till det, om jag så hade fått dragas med spetälskan i all min dag,
för det var så rysvärda saker det taltes om från dessa nattliga
kyrkfärder, att det liksom tillrade längs ryggraden och det gick
rysningar genom märg och ben på en syndare, när man hörde talas
därom. Jag har hört det af en man, som för sitt fattiga lif gjorde en
sådan kyrkresa.
Det var Aron från Påfvalsby. Han for med österbottningen så där
sofdags från staden. Hvad annat Holmström tog med, visste ej den
sjuke, men ett par breda pärtstickor lade han i fickan. På vägen
syntes eller hördes ej något vidare märkvärdigt, än att skatorna ofta
Welcome to our website – the ideal destination for book lovers and
knowledge seekers. With a mission to inspire endlessly, we offer a
vast collection of books, ranging from classic literary works to
specialized publications, self-development books, and children's
literature. Each book is a new journey of discovery, expanding
knowledge and enriching the soul of the reade

Our website is not just a platform for buying books, but a bridge
connecting readers to the timeless values of culture and wisdom. With
an elegant, user-friendly interface and an intelligent search system,
we are committed to providing a quick and convenient shopping
experience. Additionally, our special promotions and home delivery
services ensure that you save time and fully enjoy the joy of reading.

Let us accompany you on the journey of exploring knowledge and

personal growth!

textbookfull.com